Som ni ser, pga att jag inte orkar kopiera allt så den får ligga kvar, som ett minne för oss, hej då!

Snart dags att åka till jobbet, 14 till 11 i morgon :-) Igår var vi nere i Småland och hälsade på pappa och Jimmy. Amanda var och lekte med sin Kusin, dom lekte så bra på Isabelles rum :-) Visst saknar man alla människor där nere men när man väl kommer hem så inser man vilket bra val jag gjorde när jag packade väskan den 12 april 2006 och flyttade den 13 april upp hit, jag kommer ALDRIG mer flytta ner iaf! :-) Nu ska jag bege mig snart, så hej då

Christina vill dölja! Vill du fortsätta diskussionen så boka in en kaffe, tycker vi kan ta de som vuxna människor, jag står för mitt och är väldigt öppen för en diskussion för att se om problemen går att lösa eller hur vi ska göra för att undvika det här i fortsättningen! Detta skrev jag i ett sms till henne men får inget svar! Jag försöker hitta en lösning men hon vägrar, likförbannat beklagar hon sig. Spara detta blogg inlägg till Amanda också Christina så hon kan läsa detta med när hon blir stor som du sparar allt annat. Jag ger dig en chans till att komma på en lösning sen bryr jag mig inte mer om att försöka lösa det för de tjänar inget till att en försöker och den andra kastar skit!

Våra små pojkar som föddes den 6 januari 2009, Robin avled i min mage och att hans bror Kevin 1 månad och 1 dag senare skulle avlida i plötslig spädbarnsdöd trodde vi aldrig. Våra älskade änglabarn, älskade och oerhört saknade <3 <3

http://www.solvanda.nu/insamlingar/till-minne-av-kevin-robin

Till torsdag kl 11 sen jobbar jag 8 dagar i streck :)

Helgen har varit händelserik, åkt 53 mil på några timmar mitt i natten och hämtat hem en person som varit försvunnen, hade personen inte hittats så hade en anmälan blivit inringd om försvinnande!!

I söndags var vi hemma hos Bertil och Annika. Amandas kusin va där med, och Amanda var blyg som vanligt, kanske inte är så konstigt heller då dom aldrig träffas ;) men sen lekte dom som bara den och lindade bord med bandage!

I morgon ska jag ha mamma dotter dag med Amanda, sen ser vi inte varann alls mkt på 8 dagar, men de tar vi igen den 29-30-1 :) den 30 ska vi iväg på en familjedag ❤ de ser Amanda verkligen fram i mot :)

Nu kommer Fendi och vill ha kärlek så hej då

Ganska mycket året 2009. Som person och även som förälder. För jag miste 2 barn.

Det jag förut såg som viktigt är inte längre lika viktigt, de viktigaste för mig är tid, och framförallt tid med min dotter. För på ett par sekunder kan hela världen rasa samman och de är tiden du ångrar du inte gjorde mer med.

Jag är fortfarande i sorg, men inte lika illa som innan. Innan kunde jag skrika rakt ut, slå sönder något, börja gråta eller bara sitta och glo in i en vägg i evigheter, helt utan att kunna kontrollera det. Det är kroppens sätt att ta sorgens smärta på.

Hur det känns att förlora barn är obeskrivligt, bara tanken är hemsk, men den smärta det innebär kan man inte föreställa sig.

När folk säger till mig att livet går vidare blir jag arg. Tror ni inte att jag kämpar varenda jävla dag? Att jag kämpar för att finnas kvar här i livet för Amanda. Att jag går upp varje morgon. Att jag lagar mat, Att jag verkligen försöker vara en mamma för Amanda. Att jag åker till kyrkogården så ofta som jag orkar.
Så säg inte att livet måste gå vidare.
Jag är ju kvar här i livet, Jag har inte tagit livet av mig. Jag är ju med i livet, men på ett annorlunda sätt. Jag varken kan eller vill glömma mina älskade pojkar. Elle tycker ni inte att jag är bra jävla galen om jag glömmer mina barn?!

Snälla låt mig alltid få minnas och sakna något så fint som mina älskade söner. Be mig aldrig att glömma mina barn. Om ni inte klarar av och inte vet vad ni ska säga, säg då ingenting.

Och snälla, spekulera inte kring saker kring deras död, för ni har ingen aning om vad jag gick igenom, vad jag gjorde och hur jävla tufft det var. Dom hade TTTS twin-to-twin-syndrom, de betyder inte att dom hade skador som många FORTFARANDE tror. Dom var 2 friska pojkar, men dom var enäggstvillingar och då delar man moderkaka. Moderkakan däremot fördelade kärlen mellan dom olika, den ena fick mer näring och den andra för lite. När detta upptäcktes fick jag 3 val.

1. Avsluta graviditeten utan vetskap om jag gjort ett annat val skulle kunnat rädda dom.

2. Fortsätta graviditeten utan operation med oddsen att båda överlever var mellan 15-20%

3. Göra en operation, där man genom titthål går in och gör en operation på moderkakan och bränner kärlen och öppnar upp kärl så dom får rättvist med näring, samt tappar ut de fostervatten som var för mycket av hos Kevin, med oddsen att både överlever på 60-70% och att en överlever 80-90%. Men samtidigt fanns risken att det skulle sätta igång allting och att de skulle gå åt skogen.

Valet var inte svårt, helt självklart valde jag nummer 3. Jag opererades i Stockholm dagen efter. Jag var så nervös och rädd. Rädd för vad som kunde hända, jag var ensam där uppe. På operationsbordet vet jag att hela jag skakade så dom fick söva ner mig.

När jag vaknade upp på uppvaket, fick jag veta att allt gått bra, hade blivit kopplad till CTG och fick inte lov att sitta eller gå. Vilande så många dagar som möjligt var rekommendationen då alla får värkar efter operationen. Men jag fick ingenting, jag fick prova gå dagen efter och jag kände ingenting mer än att magen försvunnit, men 3 liter fostervatten var ju borta.

Tiden efter det följde många läkarbesök och ultraljud.. Allt såg bra ut, Robin blev mer synlig, han fick urin i urinblåsan, växte och hade lagom med fostervatten.

När TTTS upptäcktes var jag i vecka 20. Kevin var stor nog, Robin var som ett foster i vecka 13!! 7 veckor efter i storlek. I slutet var han bara 2,5 vecka efter i storlek, INTE utveckling!

Jag fick höra att ingen gått längre än vecka 30 efter en operation, men när jag passerat de och allt var så bra så var alla så glada att det lyckats så bra på mig.

Med det vill jag säga att plocka ut dom vecka 22 som dom gör i USA skulle inte räddat dom, dom dog inte för att dom inte plockades ut innan vecka 30 som många verkar tro!!

Robin hade bajsat och svalt de fostervatten och fått en infektion, det är även den infektionen dom TROR Kevin fått någon släng av när han hamnade på NEO med blod i avföringen.

Sen att Kevin dog av plötslig spädbarnsdöd har många svårt att förstå att det INTE är ärftligt!!

-Ja men de är konstigt, ingen i släkten har dött av plötslig spädbarnsdöd innan, de är läkarna som gjort fel förstår du väl, ska du låta dom fortsätta döda andra barn?!

Jag blir SÅ jävla förbannad, om jag vetat att en läkare gjort fel tror du jag suttit och hållit käften då? Svar NEJ!!

Ni borde läsa på lite innan ni öppnar käften och rättar mig om vad som hänt mina barn.

Och frågan: - Ska du inte skaffa en till nu? Så kommer du över det, då får du en ny liten att älska och sköta om.

FRÅGA MIG INTE DEN FRÅGAN, VILL JAG SKAFFA EN TILL GÖR JAG DET MEN INTE FÖR ATT GLÖMMA FATTA DET!!!!!


Jag har inte glömt, jag VÄGRAR glömma, men jag är inte farlig, det smittar inte, jag har bara förlorat 2 barn och det är okej att prata om det, jag tänker och pratar om dom nästan varje dag och de tänker jag fortsätta med vare sig ni tycker det eller inte!

Japp dags för 2 dagars jobb sen en dag ledigt sen jobb på lördag ledig söndag sen följer 8 dagars arbete i sträck!! Sen ledig 3 dagar i streck, var ett tag sen, men fin fina pengar blir de över midsommar :) nu är de dags att jobba vidare hej svejs!