ett inlägg idag i denna blogg för o se om de går att öppna upp den igen. Men med fel kommentarer eller påhopp stängs den ner igen men lösenord denna gång..





Livet flyter på, allt började kännas lättare o lättare, men för 2 veckor sen kollade jag i kalendern o såg att det var oktober.

O jag fick sådan ångest..


Vad för ångest vet jag inte men jag har sen denna dagen gått med ångest o panik i kroppen.

Och jag tror att det är för att deras 1 års dag närmar sig med snabba steg. Och jag som inte ens hunnit ikapp.


När dom dog stannade tiden för mig, jag har levt i en bubbla. Månaderna har tickat iväg med stormsteg men jag har suttit kvar i min bubbla i februari månad. Sommaren försvann, hösten hade kommit, o då vaknade jag upp, o bubblan sprack. O nu har jag mkt månader att ta ikapp.


Det låter kanske konstigt men allt stannar upp. Man lever i bubblan som bildas tills den spräcks, och det blir mycket tid att ta ikapp. O jag är rädd att jag inte kommer hinna ikapp inann deras 1 årsdag o det gör att jag får ångest.


Vissa stunder får jag riktig ångest, jag känner ett tungt tryck över bröstet o får svårt att andas.

Jag ångrar lista (detta bidrar mkt till min ångest med)

*  Jag ångrar att jag inte spenderade mer tid tillsammans med Robin

* Jag ångrar att jag inte tog mer än 1 foto på Kevin och Robin tillsammans

* Jag ångrar att jag inte lät Amanda träffa Robin o få ett kort på dom tillsammans

* Jag ångrar att jag inte bad om en hårlock från Robin

* Jag ångrar att jag inte bad att få handavtryck på Robin

Denna listan kan göras till flera hundra punkter, men en sak vet jag.

Jag ÅNGRAR INTE det jag gjorde. Även om jag önskar det skulle varit mer...