Hej!
Jag sitter med en unge som spelar på sin xylofon så de skriker i öron på mig. Hon fick denna i julklapp 2007 o vi har ställt ner den i småland för o slippa höra på oväsnet.. ;-) Men nu får jag lyssna... Amanda skulle spela musiken sa hon o de fick hon ju självklart göra för pappa..
Jag har snott blom skott av pappa o Hanne. O så har jag tiggt till mig en blomma av min pappa. =) Jag behöver blommor hemma serni o med en pappa med gröna fingrar så är de bara o plocka skott o lämna till han o när man kommer nästa gång är blommorna stora o fina =)
Nu ska jag ut o röka och ringa Marianne, måste träffa henne med nu när vi är nere. Åker nog hem i morgon..
Ha en trrevlig helg...
nu är vi nere i småland och ska st
Kolla varifrån!
nu är vi nere i småland och ska stanna här någon dag. Skriver mer när vi kommit hem igen.
Hej.
Jag vet, jag är usel på att uppdatera. Men jag hinner inte med bloggen nu. Jag vill vara med mina älsklingar så mycket som möjligt nu när dom är hemma. Om 2 veckor börjar Amanda dagis. Min stor-lilla tjej blir stor på riktigt.
Hittade 3 fina bilder på Amanda, är ett tag sen...
klicka på bilderna så blir dom stora!
Nu tog jag mig tid o sätta mig här o skriva lite.
Michael tog med sig Amanda och åkte ut till orust, så jag är hemma själv, o tänkte grejja lite..
Hörs.
Hittade 3 fina bilder på Amanda, är ett tag sen...
klicka på bilderna så blir dom stora!
Nu tog jag mig tid o sätta mig här o skriva lite.
Michael tog med sig Amanda och åkte ut till orust, så jag är hemma själv, o tänkte grejja lite..
Hörs.
Det kom ett paket...
Till mig och Michael. När vi öppnade det låg där en minnesgåva och en bok..
Tack. Du gjorde mig glad, riktigt glad. Att ett vikt papperark med lite text o en bild på kan betyda så mycket kanske låter konstigt i andras öron men de gör mig så glad att jag nästanb börjar gråta. Det är de finaste man kan få. Tusen kramar till Vanessa!
Igår var Maria Michaels syster här. Hon hade lite presenter o så till oss. Och jag fick en så fin grej.
På den är alla barns namn inristade. Hur fin som helst. Tack tack än en gång. Den gjorde mig riktigt glad med.
Saker som har med Robin och Kevin o göra gör mig glad. Vet ni varför? jo för folk vågar prata o köpa o skriva o ja allt därtill om mina döda barn. Det är något många hellre undviker o prata om.
Vilket i sig är ganska förståligt för dom är rädda. Men ingen är nog lika rädd som vi som mist våra barn.
Nu ska jag snart ge mig ut, ska åka o kolla upp några mystiska prickar på Amanda.. ;-)
Tack. Du gjorde mig glad, riktigt glad. Att ett vikt papperark med lite text o en bild på kan betyda så mycket kanske låter konstigt i andras öron men de gör mig så glad att jag nästanb börjar gråta. Det är de finaste man kan få. Tusen kramar till Vanessa!
Igår var Maria Michaels syster här. Hon hade lite presenter o så till oss. Och jag fick en så fin grej.
På den är alla barns namn inristade. Hur fin som helst. Tack tack än en gång. Den gjorde mig riktigt glad med.
Saker som har med Robin och Kevin o göra gör mig glad. Vet ni varför? jo för folk vågar prata o köpa o skriva o ja allt därtill om mina döda barn. Det är något många hellre undviker o prata om.
Vilket i sig är ganska förståligt för dom är rädda. Men ingen är nog lika rädd som vi som mist våra barn.
Nu ska jag snart ge mig ut, ska åka o kolla upp några mystiska prickar på Amanda.. ;-)
Tankar..
Var dag dyker det upp nya tankar i mitt huvud. Man tänker på hur allt skulle varit, hur många sömnlösa nätter man skulle haft, hur mycket jobb det skulle varit.
Hur dom hade utvecklats o vad dom hade kunnat göra nu. Hur dom skulle sett ut, skulle dom varit jätte lik Michael nu som Amanda när hon var liten eller skulle dom varit lika mig.
Dom skulle kunna äta smakportioner, vilken sort skulle dom tycka bäst om och vilken skulle dom inte gilla alls?
Vilken klädstorlek skulle dom haft nbu, skulle dom växt ikapp sig eller skulle dom ligga lite under hela tiden?
Vad skulle dom vägt och hur långa skulle dom varit nu?
de är frågor jag aldrig får veta, aldrig!
Jag fick bara se Kevin växa i storlek 56 de va fortfarande lite stort men de gick o ha. När han kom ut hade han 1 body i storlek 44 som passade han.
Jag kommer heller aldrig få höra deras första ord, deras skrik, deras tjaffs, se Amanda bråka med sina små bröder och tvärtom. Nej ingenting.
För dom finns inte kvar här med oss.
O för många finns dom inte alls. Men i våra hjärtan bor de 2 små super fina underbara välskapta pojkar. O där har dom en stor plats som bara är för dom, för jag älskar mina döda barn precis lika mycket som Amanda.
Hur dom hade utvecklats o vad dom hade kunnat göra nu. Hur dom skulle sett ut, skulle dom varit jätte lik Michael nu som Amanda när hon var liten eller skulle dom varit lika mig.
Dom skulle kunna äta smakportioner, vilken sort skulle dom tycka bäst om och vilken skulle dom inte gilla alls?
Vilken klädstorlek skulle dom haft nbu, skulle dom växt ikapp sig eller skulle dom ligga lite under hela tiden?
Vad skulle dom vägt och hur långa skulle dom varit nu?
de är frågor jag aldrig får veta, aldrig!
Jag fick bara se Kevin växa i storlek 56 de va fortfarande lite stort men de gick o ha. När han kom ut hade han 1 body i storlek 44 som passade han.
Jag kommer heller aldrig få höra deras första ord, deras skrik, deras tjaffs, se Amanda bråka med sina små bröder och tvärtom. Nej ingenting.
För dom finns inte kvar här med oss.
O för många finns dom inte alls. Men i våra hjärtan bor de 2 små super fina underbara välskapta pojkar. O där har dom en stor plats som bara är för dom, för jag älskar mina döda barn precis lika mycket som Amanda.
Klockan är över 01.00 o jag är som vanligt vaken ;-)
Idag har vi vart hos Vanessa o kollat in deras hus dom byggt. Det var riktigt fint o det var jätte skoj o träffas.
Jag sket i städningen innan o åkte dit ist!
Så nu ikväll fick jag ryck o satte igång. De brukar oftast bli på nätterna jag får städmani. Konstigt nog.
Nej jag har tvätt som väntar på o bli ihopvikt och insorterad på sin rätta plats o ja, massa annat..
Hej hej
Amanda för ca 1 år sen. Vad stor hon blivit
Jag sket i städningen innan o åkte dit ist!
Så nu ikväll fick jag ryck o satte igång. De brukar oftast bli på nätterna jag får städmani. Konstigt nog.
Nej jag har tvätt som väntar på o bli ihopvikt och insorterad på sin rätta plats o ja, massa annat..
Hej hej
Amanda för ca 1 år sen. Vad stor hon blivit
Lycklighets-testet
[x] Du har en pojkvän.
[x (delas dock med en sambo)] Du har ett eget rum.
[x] Du har en mobil.
[ ] Du har en iPod/MP3 spelare.
[ ] Dina föräldrar är fortfarande tillsammans.
[ ] Du har fler än 2 bästa vänner.
[ ] Det finns en pool i din gård.
[x] Du klär dig som du vill.
[ ] Du hänger med kompisar mer än en gång i veckan.
[x (räknas vardagsrummet?)] Det finns en dator/laptop i ditt rum.
[ ] Du har aldrig blivit nedslagen.
[ ] Du gråter aldrig mer än 3 gånger i månaden
[x] Du får lyssna på vilken musik du vill lyssna på.
[x] Ditt rum är stort nog för dig.
[x] Du har varit på konserter.
[ ] Du samlar på något normalt.
[ ] Du längtar till skolan.
[x] Du önskar inte att du var någon annan.
[ ] Du spelar någon sport.
[ ] Du brukar göra något efter skolan.
[ ] Du äger en bil.
[x] Du brukar inte bråka med dina föräldrar.
[ ] Du har aldrig fått IG.
[x] Du vet vad som händer i världen.
[x] Du bryr dig om folk.
[ ] Du är nöjd med ditt liv.
[ ] Du kan mer än ett språk.
[x] Du har ett smeknamn.
[x] Du har ett husdjur.
[x] Du kan hela orden från 10 låtar.
[ ] Du har inga "fiender".
[x] Du är en ganska snäll person.
Total: 16
-----------
Total :
0-10 - Du mår inte bra, du är inte lycklig.
10-20 - Du är inte jättelycklig men det duger. Du kan du känna dig ensam och sviken ibland.
20-35 - Du mår toppen, du är lycklig!
Nja de stämde ju till en viss del iaf..
God morgon..
Sitter o dricker dagens första kopp med kaffe nu. Inatt runt 03 tiden bestämde sig vår dotter för att gå upp o släppa in Blixten upp i mammas och pappas säng. Men han åkte ut ganska snabbt och Amanda åkte i sängen, o hon somnade om med en gång nästan.
Amanda har fortfarande lite feber o är fortfarande lös i magen. Men jag tror jag hittat anledningen till varför ;-) Hörntänder 2 st stora baddare.
Men idag hade hon typ ingen feber.. 38,0 de e ju inte så mycket.
Jaja, idag står det i alla fall städning på min lista. Får börja med tvätten. Som är de tråkigaste jag vet...
Amanda har fortfarande lite feber o är fortfarande lös i magen. Men jag tror jag hittat anledningen till varför ;-) Hörntänder 2 st stora baddare.
Men idag hade hon typ ingen feber.. 38,0 de e ju inte så mycket.
Jaja, idag står det i alla fall städning på min lista. Får börja med tvätten. Som är de tråkigaste jag vet...
Tvillinggraviditet i bilder..
Testet som visade i juni 2008 att vi skulle få syskon till Amanda, då hade vi ingen aning om att dom var 2.
Vaginalt ultraljud visade dock det. Vecka 7+2 allt är jätte bra..
Rutinultraljud, något är fel. TTTS (tvillingtransfusions syndrom)
Jag blir skickad till Huddinge och gör en laser operation.
Operationen klar. Tämdes på2,7 liter fostervatten. Överskott.
Ett litet litet plåster med 3 små stygn.
Operationen gick väldigt bra.
Här inne levde mina små pojkar. Där inne dog Robin.
Mitt sf mått ;-) Va rätt stor..
Inlagd på östra speciallist förlossning pga av att livmodertappen höllt på o utplånas.
Efter detta vände oturen o allt gick jätte bra, ingen hade kommit så långt som jag som opererast samma år utan fött tidigt. Allt var bra. Kontroller varje vecka..
Den 6 Januari kom dom. Robin död.
Den 7 februari dog Kevin..
Jag hittade
En så fin dikt en annan ängla mamma skrivit. Länk finns under dikten, kika in o kolla. Hon skriver helt fantastiskt!
Denna dikten stämmer så bra in på hur man känner, tycker och tänker.
Jag!
Jag vill så mycket
som aldrig kan bli
Jag önskar saker
som aldrig kan uppfyllas
Jag vill ändra det som hänt
trots att det är omöjligt
Jag vill inte följa tidens gång
trots allt så gör jag det ändå
Jag kan inte förändra något
jag kan bara lära mig att vänja mig
Jag vill tro att det är en dröm
nu vet jag att jag lever i en mardröm
Jag kan aldrig leva som förr igen
för varje dag som går lär jag mig överleva
Jag kan aldrig förstå och acceptera
jag kan bara lära mig att hantera situationen
Jag klarar aldrig att överleva det fruktansvärda
trots allt så lever jag fortfarande och allt rullar på
Dikt © Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05
http://blogg.passagen.se/pgrrr/
Denna dikten stämmer så bra in på hur man känner, tycker och tänker.
Jag!
Jag vill så mycket
som aldrig kan bli
Jag önskar saker
som aldrig kan uppfyllas
Jag vill ändra det som hänt
trots att det är omöjligt
Jag vill inte följa tidens gång
trots allt så gör jag det ändå
Jag kan inte förändra något
jag kan bara lära mig att vänja mig
Jag vill tro att det är en dröm
nu vet jag att jag lever i en mardröm
Jag kan aldrig leva som förr igen
för varje dag som går lär jag mig överleva
Jag kan aldrig förstå och acceptera
jag kan bara lära mig att hantera situationen
Jag klarar aldrig att överleva det fruktansvärda
trots allt så lever jag fortfarande och allt rullar på
Dikt © Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05
http://blogg.passagen.se/pgrrr/
Varför?
Ja varför har folk så svårt och prata om sorg?
Särskilt sorgen efter barn. Dom vågar inte prata om det.
Det är som att det inte får pratas om det bara för det är barn. Dör en vuxen person pratar folk om det, men inte om barn.
Iaf inte mina barn. Det är tyst. Folk är rädda för att riva upp såren ännu mer. Typ som dom tänker: Väck inte den björn som sover!
Herregud, snälla. Prata. Prata som de är en helt normal sak och prata om. Fråga dom dummaste o mest korkaste frågorna ni har. Jag vill det.
Men folk gör ändå inte det, det är tyst. Det pratas om allt annat. Om väder, Amanda, o allt som hänt som är positivt.
Men när folk gör det så känns det som om dom glömmer bort mina barn. Jag har inte 1 barn, jag har 3!!!
Jag vill att det ska vara en naturlig grej o prata om.
Dock finns det en person som pratar väldigt mycket om utvecklingen på ett barn som är nästan lika gammalt som Kevin skulle vart.
Tänk, nu skulle Kevin le om han levt. Nu skulle Kevin kunnat det, nu skulle han gjort så, nu skulle han gjort si. Det är inte det jag vill höra. Särskilt inte när man skrattar lite lätt efter man sagt så.
För då låter det i mina öron som att haha detta barnet kan det men det kan inte ditt för han dog.
Utan att prata naturligt om dom menar jag att man kan prata om vad han gjorde tiden han levde, inte glömma bort dom. Skriva en hälsning på sms varje månad den 6 och 7 då jag tänker extra mycket på dom. Den 6 föddes dom, den 6 fick vi veta att Robin var död. Den 7 dog Kevin. Dom dagarna är dom värsta varje månad. Jag får flash back varje månad den 6 och 7.
För mig är det som att allt börjar om dessa månader, jag faller lixom tillbaka dit jag började. Man tänker:
Idag är det 6 månader sen dom föddes. Idag är det 6 månader sen Robin Lämnade oss. Idag är det 5 månader sen Kevin lämnade oss. Osv. O så kommer allt tillbaka. Själva händelserna spelas om o om i huvudet dessa dagar.
Vissa kommer ihåg dessa datum varje månad. Några bara någon gång. Vissa kommer ihåg men säger inget. Men nästa gång du tänker på att de är den 6 eller 7 så släng iväg ett sms, en kommentar, ett mail, ge mig en kram, ring, eller gör något. De är dessa dagar jag behöver mina vänner och familj mer än de andra dagarna. För dessa dagar är dom tyngsta varje månad.
Det enda kortet jag har på mina söner tillsammans. Jag ångar att jag inte tog med väskan upp direkt till förlossningen. Jag ångrar att vi inte tog mer kort på dom tillsammans. Jag ångrar allt jag inte gjorde, men inget av det jag gjorde!
Särskilt sorgen efter barn. Dom vågar inte prata om det.
Det är som att det inte får pratas om det bara för det är barn. Dör en vuxen person pratar folk om det, men inte om barn.
Iaf inte mina barn. Det är tyst. Folk är rädda för att riva upp såren ännu mer. Typ som dom tänker: Väck inte den björn som sover!
Herregud, snälla. Prata. Prata som de är en helt normal sak och prata om. Fråga dom dummaste o mest korkaste frågorna ni har. Jag vill det.
Men folk gör ändå inte det, det är tyst. Det pratas om allt annat. Om väder, Amanda, o allt som hänt som är positivt.
Men när folk gör det så känns det som om dom glömmer bort mina barn. Jag har inte 1 barn, jag har 3!!!
Jag vill att det ska vara en naturlig grej o prata om.
Dock finns det en person som pratar väldigt mycket om utvecklingen på ett barn som är nästan lika gammalt som Kevin skulle vart.
Tänk, nu skulle Kevin le om han levt. Nu skulle Kevin kunnat det, nu skulle han gjort så, nu skulle han gjort si. Det är inte det jag vill höra. Särskilt inte när man skrattar lite lätt efter man sagt så.
För då låter det i mina öron som att haha detta barnet kan det men det kan inte ditt för han dog.
Utan att prata naturligt om dom menar jag att man kan prata om vad han gjorde tiden han levde, inte glömma bort dom. Skriva en hälsning på sms varje månad den 6 och 7 då jag tänker extra mycket på dom. Den 6 föddes dom, den 6 fick vi veta att Robin var död. Den 7 dog Kevin. Dom dagarna är dom värsta varje månad. Jag får flash back varje månad den 6 och 7.
För mig är det som att allt börjar om dessa månader, jag faller lixom tillbaka dit jag började. Man tänker:
Idag är det 6 månader sen dom föddes. Idag är det 6 månader sen Robin Lämnade oss. Idag är det 5 månader sen Kevin lämnade oss. Osv. O så kommer allt tillbaka. Själva händelserna spelas om o om i huvudet dessa dagar.
Vissa kommer ihåg dessa datum varje månad. Några bara någon gång. Vissa kommer ihåg men säger inget. Men nästa gång du tänker på att de är den 6 eller 7 så släng iväg ett sms, en kommentar, ett mail, ge mig en kram, ring, eller gör något. De är dessa dagar jag behöver mina vänner och familj mer än de andra dagarna. För dessa dagar är dom tyngsta varje månad.
Det enda kortet jag har på mina söner tillsammans. Jag ångar att jag inte tog med väskan upp direkt till förlossningen. Jag ångrar att vi inte tog mer kort på dom tillsammans. Jag ångrar allt jag inte gjorde, men inget av det jag gjorde!
Mitt tangentbord är tillbaka..
Ja för ett tag sen dränkte jag det i kaffe men de funka efter Michael öppnat o räddat de.
Därimot hällde Amanda ut ett glas med saft i hela tangent bordet häromdagen, och eftersom Michael var på jobbet kunde jag inte öppna tangentbordet. Med mitt minne som guldfisk, och otekniska erfarenheter skulle det slutat i katastrof.
Därimot vände jag det upp o ner o nu har det torkat några dar, o visst funkar det. Dock är en del tangenter lite väl tröga så min kära sambo ska allt få rengöra de ;-)
Ja det är väl därför jag inte uppdaterat med så mycket text. Det andra tangentbordet är helt skumt o konstigt. ett litet trådlöst som vi använder som reservbord.
Därimot hällde Amanda ut ett glas med saft i hela tangent bordet häromdagen, och eftersom Michael var på jobbet kunde jag inte öppna tangentbordet. Med mitt minne som guldfisk, och otekniska erfarenheter skulle det slutat i katastrof.
Därimot vände jag det upp o ner o nu har det torkat några dar, o visst funkar det. Dock är en del tangenter lite väl tröga så min kära sambo ska allt få rengöra de ;-)
Ja det är väl därför jag inte uppdaterat med så mycket text. Det andra tangentbordet är helt skumt o konstigt. ett litet trådlöst som vi använder som reservbord.
Sjuk..
Ja då var Amanda sjuk. Feber o rinnande bajs.
Får hoppas de ger med sig..
Jag blir sådär extra vaksam o tycker hur synd som helst om henne när hon är sjuk. Min lilla sötnos..
Amanda blev ju sjuk rejält 1 dygn efter Kevins död. Hon spydde o spydde o spydde.. Låg på soffan och sov o spydde o sov o spydde. Ville inte dricka ens en dag så de blev sjukhuset o där hon blev tvingad. Det var hemskt..
Så idag får de blir pyjamas byxor hela dagen för Amanda. De e gott o springa runt i myskläder hela dagen ibland :-)
Skriver mer sen, måste fixa lite hemma. Men de kommer mer inlägg om nån timme..
Här kommer en bild på Amanda i våras
Får hoppas de ger med sig..
Jag blir sådär extra vaksam o tycker hur synd som helst om henne när hon är sjuk. Min lilla sötnos..
Amanda blev ju sjuk rejält 1 dygn efter Kevins död. Hon spydde o spydde o spydde.. Låg på soffan och sov o spydde o sov o spydde. Ville inte dricka ens en dag så de blev sjukhuset o där hon blev tvingad. Det var hemskt..
Så idag får de blir pyjamas byxor hela dagen för Amanda. De e gott o springa runt i myskläder hela dagen ibland :-)
Skriver mer sen, måste fixa lite hemma. Men de kommer mer inlägg om nån timme..
Här kommer en bild på Amanda i våras
Amanda fick post..
2 vykort..
på det första står det:
Hej kusin =)
Hoppas allt är bra med dig och att du har badat mycket.
Jag badar varje dag i den stora poolen och busar på en sticksig gräsmatta.
Kram från kusin Nathalie
på det andra står det:
Hej busunge!
Har du roligt med Blixten och katterna? =)
Här kommer en solig hälsning från ett varmt och härligt Gran Canaria!
Hälsa mamma och pappa så ska vi busa extra mycket när jag kommer hem igen.
Pussar och Kramar Faster Maria
Michael läste upp dom för Amanda o när han läste Marias kort sa hon:
Amandas Maja. Helt överlycklig. *hihi* hon blir glad när faster Maria kommer hem o hälsar på. Då får hon nog gå igenom alla leksaks backarna flera gånger o allt kommer visas.
Ja Amanda älskar sin faster Maria. Maria är de bästa hon vet, eller nej nu ljög jag. Bipplan kommer först sen Maria ;-)
på det första står det:
Hej kusin =)
Hoppas allt är bra med dig och att du har badat mycket.
Jag badar varje dag i den stora poolen och busar på en sticksig gräsmatta.
Kram från kusin Nathalie
på det andra står det:
Hej busunge!
Har du roligt med Blixten och katterna? =)
Här kommer en solig hälsning från ett varmt och härligt Gran Canaria!
Hälsa mamma och pappa så ska vi busa extra mycket när jag kommer hem igen.
Pussar och Kramar Faster Maria
Michael läste upp dom för Amanda o när han läste Marias kort sa hon:
Amandas Maja. Helt överlycklig. *hihi* hon blir glad när faster Maria kommer hem o hälsar på. Då får hon nog gå igenom alla leksaks backarna flera gånger o allt kommer visas.
Ja Amanda älskar sin faster Maria. Maria är de bästa hon vet, eller nej nu ljög jag. Bipplan kommer först sen Maria ;-)
Svar på frågor som ställts.
Anonym undrar: Jag är en fråga, och jag undrar om ni har några funderingar på att skaffa ett syskon till Amanda, Robin och Kevin?
Svar: Just nu har vi inga funderingar alls på det. Det kommer den dagen då jag känner mig redo. Men just nu känns det som att vi ska vänta.
Therese undrar: varför fick ni inget hår från robin? eller det kanske va svårt att ta?
Svar: Jag vet inte varför vi inte fixk något hår från han. Det enda vi fick av han var 2 små fötter tryckta med svagt tryck på ett papper. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte klippte av en bit hår på han.
Marie undrar: vad hände med lille kevin? Har inte hängt med i din blogg, men hur blev han världens sötaste ängel?
Svar: Han dog av en ett virus som spred sig snabbt o slog ut allt. De hände när han sov. Läkarna vet inte vad det var för virus, ett okänt.
Kikki undrar: Är du sjukskriven? Blev lite fundersam, iom att du skriver att du blir arbetslös, men hur ska du orka gå till ett jobb med den sorgeprocessen du går igenom nu?
Svar: Ja jag är arbetslös. Och sjukskriven kan jag inte bli för det är inget inkomstbortfall för mig att vara sjukskriven då jag aldrig jobbat tidigare. Så jag har knapat ihop dom sista föräldradagarna för Amanda med hopp om att få börja skolan i augusti. Men de blev inte så då utbildningen lades ner. Så från och med 6 augusti är jag arbetslös.
Ja du, att börja jobba. Jag beundrar min sambo som orkar. Men man kanske orkar automatiskt när man väl satt igång? Vad vet jag. Vissa dagar längtar jag efter ett jobb, andra dagar vill jag bara gräva ner mig o försvinna.
Matilda undrar: Jag undrar om ni begravde båda pojkarna samtidigt eller hade de separata begravningar för dem?
Svar: Nej det gjorde vi inte. Robin begravdes den 3 februari och på den var Kevin med, han levde forfarande då. Men 4 dagar efter Robins begravning fick han vingar o flög han med.. Men båda begravdes i samma kyrka, med likadana blommor på kistan, med samma präst. Men dom fick dela urna, så dom ligger tätt ihop nu. Precis som i magen..
Killarnas grav..
Ja där har vi varit nu.. Satt dit en bukett blommor o fixat o donat..
Robins sida..
Kevins sida..
Stenen
Efter det tog vi en varsin iskaffe. Amanda fick en glass.
Nu är vi hemma igen. Så nu ska jag ta tag i disken o plocka lite...
Robins sida..
Kevins sida..
Stenen
Efter det tog vi en varsin iskaffe. Amanda fick en glass.
Nu är vi hemma igen. Så nu ska jag ta tag i disken o plocka lite...
Ett ljus....
Världen rasar samman. Livet känns meningslöst. Jag vill försvinna. Jag vill vakna upp ur den jävla mardröm. Jag vill backa tiden. Jag vill att allt ska bli ogjort. Jag vill dö.
Men mitt i allt det där, ser man ett litet ljussken. Ett ljus som bländar mig i det mörkaste mörkret som finns. Så litet, så fint. Man tittar upp, där står hon. Ljuset måste komma från hennes ljusa små korkskruvar till lockar. Eller är det henns små klarblåa fina ögon som lyser upp mörkret så? Hon kommer fram till mig tar tag i min hand o säger mamma kom nu.
Det var den dagen jag bestämde mig för att försöka klättra upp i från det mörkaste mörkret som finns o vandra vidare på den mörkaste stigen tills jag slutligen når den stora vägen.
Tack vare dig Amanda, Mamma älskar dig mer än ord kan beskriva!
Men mitt i allt det där, ser man ett litet ljussken. Ett ljus som bländar mig i det mörkaste mörkret som finns. Så litet, så fint. Man tittar upp, där står hon. Ljuset måste komma från hennes ljusa små korkskruvar till lockar. Eller är det henns små klarblåa fina ögon som lyser upp mörkret så? Hon kommer fram till mig tar tag i min hand o säger mamma kom nu.
Det var den dagen jag bestämde mig för att försöka klättra upp i från det mörkaste mörkret som finns o vandra vidare på den mörkaste stigen tills jag slutligen når den stora vägen.
Tack vare dig Amanda, Mamma älskar dig mer än ord kan beskriva!
Fredag..
Och jag har bokat en konsert biljett till lars winnerbäck. Ska åka o hämta ut den sen.
Sen ska vi till graven.. Måste dit o kolla till blommorna o så. Och så har dom säkert klippt gräset o stängt ner allt med gräs.
Ja de brukar ligga gräs över hela graven när dom klippt.. =( Men de är bara o ränsa bort o tvätta alla grejer som är där o vända jorden..
Jämte mig på skrivbordet sitter Smulan o äter tomater.. Ja hon är en konstig katt, det är inte många tror på oss när vi säger att hon äter tomater..
Här kommer bildbevis!
Jämte skålen med tomater ser ni Amandas fina teckning..
Sen ska vi till graven.. Måste dit o kolla till blommorna o så. Och så har dom säkert klippt gräset o stängt ner allt med gräs.
Ja de brukar ligga gräs över hela graven när dom klippt.. =( Men de är bara o ränsa bort o tvätta alla grejer som är där o vända jorden..
Jämte mig på skrivbordet sitter Smulan o äter tomater.. Ja hon är en konstig katt, det är inte många tror på oss när vi säger att hon äter tomater..
Här kommer bildbevis!
Jämte skålen med tomater ser ni Amandas fina teckning..
Frågor?
??
Det dyker upp en del frågor i bloggen nu.
Så tänkte jag kunde göra ett inlägg för frågor.
Kommentera din fråga så svarar jag när jag fått ihop en del..
Tveka inte o fråga om de låter dumt, det är bättre o fråga än o undra.
Kram o godnatt på er
Det dyker upp en del frågor i bloggen nu.
Så tänkte jag kunde göra ett inlägg för frågor.
Kommentera din fråga så svarar jag när jag fått ihop en del..
Tveka inte o fråga om de låter dumt, det är bättre o fråga än o undra.
Kram o godnatt på er
Bete er så här...
Fråga frågor son:
Hur mår du?
Tänker du ofta på dom?
Hur känner du för allt?
Är det något jag kan göra?
Vill du att jag ska sluta prata om det?
Vill du att jag ska prata om det?
Ställ alla frågor du har, hur konstiga o dumma dom än kommer låta så fråga ist för o knipa igen munnen.
Det är de värsta som finns. Även om du får mig att gråta i telefon så fråga. De hjälper mig o bearbeta ännu mer.
Som att skicka ett vykort på posten med en liten hälsning som: tänker på er tex, skulle betyda hur mycket som helst.
Eller att någon sätter en blomma helt oväntat på graven som Vanessa gjorde en gång. de betydde oxå väldigt mkt. Det finns så mycket ni kan göra för o få mig att märka att folk bryr sig. Små små saker gör mig glad.
Michaels mamma Christina köpte 4 fjärilar och 2 hjärtan till graven hon gav oss, de värmde oxå jätte mkt.
Pappa gjorde mig glad för ett tag sen. Har länge velat ha en tandask. Men att ha som hårask för o lägga Kevins hår där i. Och sa det till pappa o så ringde han o sa att han köpt 2. En till dom var, varpå jag säger att jag endast har hår från Kevin. Men då säger han: Ja men det ska ju vara lika. Det värmde. Han brydde sig om båda. O en väldigt enkel sak. Det var absolute inga jätte fina askar, han hittade dom på en loppis, men han tänkte på dom. O han köpte dom för att visa att han brydde sig.
Killarnas små håraskar deras morfar köpt till dom.
Kommentarer..
En bekant frågade Michael hur det var på jobbet varpå Michael svarar att han bara jobbar 50%. Han får då till svars: Jaså har ni så lite o göra? Nej jag är sjukskriven sen tvillingarna dog. Oj förlåt mig, jag menade inte så..
Eller när Michael pratade med en vän om Kevin varpå vännen frågar: Vilken Kevin? Michael svarar: Min son. Jaha ja oj..
Är det lixom självklart att man redan ska ha kommit över det?
Eller som många bara ignorerar o prata om dom, som dom inte finns. Är det så folk i ens omgivning vill att det ska vara? att man ska glömma bort sina barn bara för dom dog?
Dom jag trodde skulle ställa upp till 100% försvann. Men dom jag inte tänkte på dök upp.
Som Michaels chef Leif och hans fru Cattis. Som dom brytt sig/bryr sig. Michaels chef kom dagen Kevin dött till sjukhuset o satt där med oss tills Michaels familj kom o var där med oss. O hade han inte kommit hade vi suttit där själva de timmarna innan Michaels familj kom.
Dom hjälpte oss så mycket med begravning o annat med, utan Leif skulle vi inte kunnat ge dom en så fin gravplats.
Eller Vanessa, en jag skrev med i ett forum när jag väntade tvillingarna. Och hon har verkligen gjort så mycket fint för oss. Skickat blommor, kort, minnesgåvor. Ja, de trodde jag inte då. Fast jag kände dig inte innan heller, men du var den enda samt några andra från forumet som skickade blommor till urn-nersättningen. Och att få det, det värmde.
Robins begravning var det bara Michaels föräldrar och Michaels jobb som skickade blommor. Jag trodde inte att någon skulle göra de. Men även det betydde mkt.
Många har satt in minnesgåvor, 50 kr eller mer vad vet jag. Men ingen i min familj. Och ingen pratar så värst mycket om det heller. Kompisar som inte sagt så mycket har skickat ett minneskort ist. O de visar att dom bryr sig.
efter det här inlägget kommer det komma påhopp efter påhopp från min sida. Jag känner verkligen det på mig. Men stör du dig så skriv inget. Jag orkar inte med massa tjaffs. Min blogg är till för att jag ska skriva ut mina känslor och kunna gå tillbaka o se hur jag kände då. Kunna läsa och se hur jag bearbetade sorgen just då, nä det hände, när jag kände så o.s.v.
Ha en bra dag...
Eller när Michael pratade med en vän om Kevin varpå vännen frågar: Vilken Kevin? Michael svarar: Min son. Jaha ja oj..
Är det lixom självklart att man redan ska ha kommit över det?
Eller som många bara ignorerar o prata om dom, som dom inte finns. Är det så folk i ens omgivning vill att det ska vara? att man ska glömma bort sina barn bara för dom dog?
Dom jag trodde skulle ställa upp till 100% försvann. Men dom jag inte tänkte på dök upp.
Som Michaels chef Leif och hans fru Cattis. Som dom brytt sig/bryr sig. Michaels chef kom dagen Kevin dött till sjukhuset o satt där med oss tills Michaels familj kom o var där med oss. O hade han inte kommit hade vi suttit där själva de timmarna innan Michaels familj kom.
Dom hjälpte oss så mycket med begravning o annat med, utan Leif skulle vi inte kunnat ge dom en så fin gravplats.
Eller Vanessa, en jag skrev med i ett forum när jag väntade tvillingarna. Och hon har verkligen gjort så mycket fint för oss. Skickat blommor, kort, minnesgåvor. Ja, de trodde jag inte då. Fast jag kände dig inte innan heller, men du var den enda samt några andra från forumet som skickade blommor till urn-nersättningen. Och att få det, det värmde.
Robins begravning var det bara Michaels föräldrar och Michaels jobb som skickade blommor. Jag trodde inte att någon skulle göra de. Men även det betydde mkt.
Många har satt in minnesgåvor, 50 kr eller mer vad vet jag. Men ingen i min familj. Och ingen pratar så värst mycket om det heller. Kompisar som inte sagt så mycket har skickat ett minneskort ist. O de visar att dom bryr sig.
efter det här inlägget kommer det komma påhopp efter påhopp från min sida. Jag känner verkligen det på mig. Men stör du dig så skriv inget. Jag orkar inte med massa tjaffs. Min blogg är till för att jag ska skriva ut mina känslor och kunna gå tillbaka o se hur jag kände då. Kunna läsa och se hur jag bearbetade sorgen just då, nä det hände, när jag kände så o.s.v.
Ha en bra dag...
Handla
Ja det ska vi göra idag. Finns de något tråkigare?
Men det måste göras. Annars har jag inget kaffe dom kommande dagarna. ;-) O det vore en katastrof.
I morgon ska jag boka bijett till Lars Winnerbäck =)
Jag kommer ha något o se fram i mot i höst iaf.
Det här mina vänner, det är något som pirrar av lycka i hela kroppen. Att först stå i timmar utanför o köa för insläpp, för att sedan stå ibland svettiga människor som trycker o knör o knuffas för o se det här:
>
Det är lycka! Iaf för mig. Han är bäst på alla sätt, han förmedlar musik på ett sätt ingen annan gör.
Lars Winnerbäck - min stora idol, nu, sen och alltid!
Men det måste göras. Annars har jag inget kaffe dom kommande dagarna. ;-) O det vore en katastrof.
I morgon ska jag boka bijett till Lars Winnerbäck =)
Jag kommer ha något o se fram i mot i höst iaf.
Det här mina vänner, det är något som pirrar av lycka i hela kroppen. Att först stå i timmar utanför o köa för insläpp, för att sedan stå ibland svettiga människor som trycker o knör o knuffas för o se det här:
>
Det är lycka! Iaf för mig. Han är bäst på alla sätt, han förmedlar musik på ett sätt ingen annan gör.
Lars Winnerbäck - min stora idol, nu, sen och alltid!
Idag
Är det sista dagen Michael jobbar som sjukskriven 50%.
Efter denna dagen följer 3 veckors semester sen går han på 100%.
Det kommer kännas konstigt.
Amanda ska börja på dagis, Michael ska jobba heltid och jag ska sitta hemma själv. Eller jag har ju Blixten, strumpan och Smulan och fisken och fisken. (Blixten = Hunden, Strumpan och Smulan= Katterna, Fisken och Fisken= Amandas fiskar)
Det kommer kännas, tomt, ensamt och väldigt konstigt.
Alla tankar kring att jag nu skulle varit hemma själv med Kevin och Robin kommer komma fram. För de skulle jag varit. Vi hade planerat det så. Vi hade planerat så mycket. Men alla drömmar och visoner slog i tusen bitar o försvann.
Därför tar jag inte saker för givet längre. Jag hoppas att det blir så ist för att ta det för givet.
För sist jag tog något för givet så krossades hela min värld..
Amanda och Blixten!
Efter denna dagen följer 3 veckors semester sen går han på 100%.
Det kommer kännas konstigt.
Amanda ska börja på dagis, Michael ska jobba heltid och jag ska sitta hemma själv. Eller jag har ju Blixten, strumpan och Smulan och fisken och fisken. (Blixten = Hunden, Strumpan och Smulan= Katterna, Fisken och Fisken= Amandas fiskar)
Det kommer kännas, tomt, ensamt och väldigt konstigt.
Alla tankar kring att jag nu skulle varit hemma själv med Kevin och Robin kommer komma fram. För de skulle jag varit. Vi hade planerat det så. Vi hade planerat så mycket. Men alla drömmar och visoner slog i tusen bitar o försvann.
Därför tar jag inte saker för givet längre. Jag hoppas att det blir så ist för att ta det för givet.
För sist jag tog något för givet så krossades hela min värld..
Amanda och Blixten!
God morgon...
Har alla sovit gott?
Jag har haft en sådan där halvbra natt.. Varmt o klibbigt att sova o så har jag fått tillbaka min vakningsperioder med skräck..
Ja jag vaknar upp o blir helt kall livrädd. Amanda andas inte mer. Tycker hon ser blå ut, ruskar i henne o hon gnäller till..
O så släpper allt o jag brister ut tyst i tårar för att inte väcka Michael och Amanda..
Jag har ibland gjort detsamma med Michael på natten. Jag minns exakt hur Kevin såg ut. Han stela kropp, lite halvkall, han började bli blå. Precis så ser jag i "syne" att Amanda är på natten. Jag bara vaknar o fylls av panik, blir helt genomsvett o ruskar lätt om henne då hon gnäller till eller suckar.
Jag trodde dessa nätter var över.. Men tydligen inte..
Jag har haft en sådan där halvbra natt.. Varmt o klibbigt att sova o så har jag fått tillbaka min vakningsperioder med skräck..
Ja jag vaknar upp o blir helt kall livrädd. Amanda andas inte mer. Tycker hon ser blå ut, ruskar i henne o hon gnäller till..
O så släpper allt o jag brister ut tyst i tårar för att inte väcka Michael och Amanda..
Jag har ibland gjort detsamma med Michael på natten. Jag minns exakt hur Kevin såg ut. Han stela kropp, lite halvkall, han började bli blå. Precis så ser jag i "syne" att Amanda är på natten. Jag bara vaknar o fylls av panik, blir helt genomsvett o ruskar lätt om henne då hon gnäller till eller suckar.
Jag trodde dessa nätter var över.. Men tydligen inte..
oj oj..
Många besök idag!
Men det är positivt, så många som läst min blogg, min historia om vad som hände mina söner får veta att det finns saker som kan hända. Kanske får dom sig en tankeställare o inser hur värdefullt livet är. Kanske tar dom vara på någon minut mer varje dag ist för o inte tänka på hur snabbt livet kan sluta.
Klicka på bilden för o få den bli stor o se hur många besökare jag fått idag.
Men det är positivt, så många som läst min blogg, min historia om vad som hände mina söner får veta att det finns saker som kan hända. Kanske får dom sig en tankeställare o inser hur värdefullt livet är. Kanske tar dom vara på någon minut mer varje dag ist för o inte tänka på hur snabbt livet kan sluta.
Tack Mammamelissa för att du lät mig få några fler människor o lyssna på min berättelse.
Klicka på bilden för o få den bli stor o se hur många besökare jag fått idag.
L.W höstturné!
Lars Winnerbäck spelar en höst turné!!!!
*iiiiiiiiiiiiiiii* Skriker o dubbel hoppar av glädje.
Va tvungen o slänga iväg ett sms till Maria Michaels syster som är utomlands att dom släpps för hon e lika galen i han hon med =)
För 1 år sen var vi där och lyssnade på han i slottskogsvallen =)
Då hade jag nyss fått reda på att det var 2 små liv i min mage.
Chockad o oerhört lycklig för att vara en som skulle få tvillingar.
Men inte kunde jag ana att jag skulle förlora båda 2 då.
Nej, man kunde inte ens tänka tanken. För att något skulle hända mig fanns inte, de händer kanske andra men inte mig.
Ja de är oftast så man tänker, men nästa gång kommer jag inte tänka så. Jag vet vad som kan hända. Inte bara det som hänt mig, för det kanske inte händer igen. Men det finns 1000 andra sjukdommar o grejer som kan hända.
Man ser livet med helt andra ögon nu. Man värdesätter varje sekund man får mer. Man är mer försiktig o tar inga risker i onödan. För olyckan kan snabbt vara framme.
Jag har aldrig varit en sådan riktig höns mamma tidigare. Men nu ska ni veta. Ramlar Amanda o slår sig på knät så kan jag bli hysterisk. Jag ser blodbad o död direkt. Jag skyddar henne med mitt eget liv. Jag skulle utsatt mig för det hemskaste o farligaste som finns för o skona min dotter.
Skulle jag kunnat göra de för mina pojkar hade jag gjort det med.
*iiiiiiiiiiiiiiii* Skriker o dubbel hoppar av glädje.
Va tvungen o slänga iväg ett sms till Maria Michaels syster som är utomlands att dom släpps för hon e lika galen i han hon med =)
För 1 år sen var vi där och lyssnade på han i slottskogsvallen =)
Då hade jag nyss fått reda på att det var 2 små liv i min mage.
Chockad o oerhört lycklig för att vara en som skulle få tvillingar.
Men inte kunde jag ana att jag skulle förlora båda 2 då.
Nej, man kunde inte ens tänka tanken. För att något skulle hända mig fanns inte, de händer kanske andra men inte mig.
Ja de är oftast så man tänker, men nästa gång kommer jag inte tänka så. Jag vet vad som kan hända. Inte bara det som hänt mig, för det kanske inte händer igen. Men det finns 1000 andra sjukdommar o grejer som kan hända.
Man ser livet med helt andra ögon nu. Man värdesätter varje sekund man får mer. Man är mer försiktig o tar inga risker i onödan. För olyckan kan snabbt vara framme.
Jag har aldrig varit en sådan riktig höns mamma tidigare. Men nu ska ni veta. Ramlar Amanda o slår sig på knät så kan jag bli hysterisk. Jag ser blodbad o död direkt. Jag skyddar henne med mitt eget liv. Jag skulle utsatt mig för det hemskaste o farligaste som finns för o skona min dotter.
Skulle jag kunnat göra de för mina pojkar hade jag gjort det med.
Jag vet..
Vad jag ska göra när Amanda är inskolad på dagis o går själv dom timmarna hon får.
Då ska jag åka till graven, och jag ska sitta där tills hon ska hämtas. Helt själv, o pyssla tänka o gråta.
Jag gjorde så för ett tag sen. Det kändes lättare några veckor efter det tills nästa djupa grop i sorgens väg kom som jag trillade ner i..
Ja sorgens väg är gropig. Det finns fullt med hålor. Stora, små, djupa, o alla dess möjliga former. O rätt som det är missar man vägkanten o trillar ner i ett av hålen för att sedan försöka ta sig upp o fortsätta på vägen för att slutligen nå den stora vägen.
Den stora vägen skrämmer mig, det är den vägen man vandrar när man ska lära sig leva med sorgen. Jag är inte redo än, jag sörjer fortfarande. Iböand mindre, och ibland mer.
Folk i min omgivning pratar inte lika mycket om killarna längre. Eftersom det gått 5 månader och 8 dagar sen Kevin dog och 6 månader och 9 dagar sen Robin dog så tror folk att man kommit över det.
Men de har jag inte, inte på långa vägar.
Men jag är på väg o ta mig bort från den värsta vägen för att ge mig ut på den stora, men jag har fortfarande en bit kvar, o jag går sakta för jag är rädd för den stora vägen.
Då ska jag åka till graven, och jag ska sitta där tills hon ska hämtas. Helt själv, o pyssla tänka o gråta.
Jag gjorde så för ett tag sen. Det kändes lättare några veckor efter det tills nästa djupa grop i sorgens väg kom som jag trillade ner i..
Ja sorgens väg är gropig. Det finns fullt med hålor. Stora, små, djupa, o alla dess möjliga former. O rätt som det är missar man vägkanten o trillar ner i ett av hålen för att sedan försöka ta sig upp o fortsätta på vägen för att slutligen nå den stora vägen.
Den stora vägen skrämmer mig, det är den vägen man vandrar när man ska lära sig leva med sorgen. Jag är inte redo än, jag sörjer fortfarande. Iböand mindre, och ibland mer.
Folk i min omgivning pratar inte lika mycket om killarna längre. Eftersom det gått 5 månader och 8 dagar sen Kevin dog och 6 månader och 9 dagar sen Robin dog så tror folk att man kommit över det.
Men de har jag inte, inte på långa vägar.
Men jag är på väg o ta mig bort från den värsta vägen för att ge mig ut på den stora, men jag har fortfarande en bit kvar, o jag går sakta för jag är rädd för den stora vägen.
Dansar...
Sätt på Markoolio - ingen sommar utan reggae så gör Amanda så här =)
Mammas solstråle...
Mammas solstråle...
Doppad mobil!
Ja igår fick min mobil ett bad i kaffe med mjölk av Amanda.
Idag fungerar den klockrent! =) Det är inte illa. Jag ska inte klaga på att den inte tål fukt iaf! Det sipprade verkligen ur kaffe ur knappsatsen.
Men Jag kom på en smart idé och torka den på då jag inte har någon hårfön så la jag den på dammsugarens utblås med varmluft o lät dammsugaren gå på tyst så de kanske va de som gjorde susen?
Dock knastrar högtalaren när man pratar med fólk o har högsta volym för o höra men sänker man ett snepp så funkar den klockrent! =)
Just nu sover min Amanda, och jag ska gå loss med dammsugaren o dammsuga vardagsrummet då de ligger katt o hundhår överallt.
Vi hörs sen.. =) Har en hel del inlägg till o bjuda på idag!
Jag har gästbloggat hos:
Klicka på länken för o komma till inlägget
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
Idag fungerar den klockrent! =) Det är inte illa. Jag ska inte klaga på att den inte tål fukt iaf! Det sipprade verkligen ur kaffe ur knappsatsen.
Men Jag kom på en smart idé och torka den på då jag inte har någon hårfön så la jag den på dammsugarens utblås med varmluft o lät dammsugaren gå på tyst så de kanske va de som gjorde susen?
Dock knastrar högtalaren när man pratar med fólk o har högsta volym för o höra men sänker man ett snepp så funkar den klockrent! =)
Just nu sover min Amanda, och jag ska gå loss med dammsugaren o dammsuga vardagsrummet då de ligger katt o hundhår överallt.
Vi hörs sen.. =) Har en hel del inlägg till o bjuda på idag!
Jag har gästbloggat hos:
Klicka på länken för o komma till inlägget
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
dåligt samvete...
Jag fick dåligt samvete när jag var ute med en vän o hennes bekanta i fredags.
Det var folk jag inte känner där o dom frågade mig hur många barn jag har.
För att undvika o förstöra stämmningen o inte börja böla så sa jag att jag har en dotter som heter Amanda som är 2 år.
Jag nämnde aldrig Kevin och Robin.
Efter ett tag kom samvetet fram, jag fick skuldkänslor för jag inte sagt att jag har 3 barn. Även om min vän och min brors tjej var med o visste om detta så fick jag ändå dåligt samvete eftersom jag inte berättat.
Men när jag väl fick dåligt samvete var barnpratet redan slut. Men efter det fanns dom i mina tankar hela kvällen.
Jag skickade t.o.m sms till Michael om mitt dåliga samvete men fick till svars att dom vet att jag älskar dom och att dom inte vill att jag ska vara ledsen så det gör inget att jag inte nämnde dom. Men ändå. Varför är man så feg? Man behöver prata om det. Någon gång ska jag berätta för någon jag inte känner. Jag ska inte glömma/dölja bort dom. Dom är mina barn lika mycket som Amanda.
Jag har gästbloggat hos:
Klicka på länken för o komma till inlägget
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
Det var folk jag inte känner där o dom frågade mig hur många barn jag har.
För att undvika o förstöra stämmningen o inte börja böla så sa jag att jag har en dotter som heter Amanda som är 2 år.
Jag nämnde aldrig Kevin och Robin.
Efter ett tag kom samvetet fram, jag fick skuldkänslor för jag inte sagt att jag har 3 barn. Även om min vän och min brors tjej var med o visste om detta så fick jag ändå dåligt samvete eftersom jag inte berättat.
Men när jag väl fick dåligt samvete var barnpratet redan slut. Men efter det fanns dom i mina tankar hela kvällen.
Jag skickade t.o.m sms till Michael om mitt dåliga samvete men fick till svars att dom vet att jag älskar dom och att dom inte vill att jag ska vara ledsen så det gör inget att jag inte nämnde dom. Men ändå. Varför är man så feg? Man behöver prata om det. Någon gång ska jag berätta för någon jag inte känner. Jag ska inte glömma/dölja bort dom. Dom är mina barn lika mycket som Amanda.
Jag har gästbloggat hos:
Klicka på länken för o komma till inlägget
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
Eftersom..
Det blir många nya besök i min blogg idag så lägger jag in lite bilder som visats innan...
Några bilder på Kevins tid på neonatal, med alla slangar o allt han hade när han fick blödningen i mag o tarmkanalen
Här är några på Kevin och hans stolta storasyter när han fått komma hem.
En bild på Robin, deras lillebror som dog i magen...
Robins begravning 3/2-2009
Kevins begravning den 26/2-2009
Urn-nersättningen den 24/4-2009
Några bilder på Kevins tid på neonatal, med alla slangar o allt han hade när han fick blödningen i mag o tarmkanalen
Här är några på Kevin och hans stolta storasyter när han fått komma hem.
En bild på Robin, deras lillebror som dog i magen...
Robins begravning 3/2-2009
Kevins begravning den 26/2-2009
Urn-nersättningen den 24/4-2009
Jag känner mig som..
En stor bomb.
En bomb som när som helst kan explodera, men ingen vet när, inte hur, eller om den ens kommer det.
Inte ens jag själv.
Man blir rädd för sina tankar man har i sorgen, iaf jag. Som Michael frågade mig igår bara rakt upp o ner:
Om man knyter ett tjockt rep runt halsen o hoppar från någon bro som var jätte hög (kommer inte ihåg namnet) när repet tar slut tror du huvudet slits loss då?
Ja ni ser ju hur sjuka tankar man har, man kan låta självmordbenägen om fel folk får för sig o inte lyssna på det man menar.
Men man tänker mycket på döden, i alla dess former. Hur många barn som dör varje år pga cancer, föds för tidigit, plötsligspädbarnsdöd, det som drabbade Kevin o hur mycket till som helst.
Det tar aldrig slut.
Förr läste jag nästan aldrig om barn som dog, men nu ser jag artiklarna överallt. Nästan varje dag hittar man en ny artikel. Och varje gång jag läser om det så känner jag en ond tryckande känsla i bröstet, besvikelse, gråt, nedstämdhet. Jag känner verkligen med dessa föräldrar som får utstå något sånt.
Den värsta känslan jag fått utstå är känslan av att veta att jag aldrig mer kommer få se/hålla/krama/pussa mina små pojkar. Jga vill inte tänka, känna på den känslan/tanken.
Jag är inte redo, inte nu, inte sen, men kanske någon dag att jag vågar ta steget o lära mig leva med denna hemska Känsla/Tanke.
Jag har gästbloggat hos:
Klicka på länken för o komma till inlägget
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
En bomb som när som helst kan explodera, men ingen vet när, inte hur, eller om den ens kommer det.
Inte ens jag själv.
Man blir rädd för sina tankar man har i sorgen, iaf jag. Som Michael frågade mig igår bara rakt upp o ner:
Om man knyter ett tjockt rep runt halsen o hoppar från någon bro som var jätte hög (kommer inte ihåg namnet) när repet tar slut tror du huvudet slits loss då?
Ja ni ser ju hur sjuka tankar man har, man kan låta självmordbenägen om fel folk får för sig o inte lyssna på det man menar.
Men man tänker mycket på döden, i alla dess former. Hur många barn som dör varje år pga cancer, föds för tidigit, plötsligspädbarnsdöd, det som drabbade Kevin o hur mycket till som helst.
Det tar aldrig slut.
Förr läste jag nästan aldrig om barn som dog, men nu ser jag artiklarna överallt. Nästan varje dag hittar man en ny artikel. Och varje gång jag läser om det så känner jag en ond tryckande känsla i bröstet, besvikelse, gråt, nedstämdhet. Jag känner verkligen med dessa föräldrar som får utstå något sånt.
Den värsta känslan jag fått utstå är känslan av att veta att jag aldrig mer kommer få se/hålla/krama/pussa mina små pojkar. Jga vill inte tänka, känna på den känslan/tanken.
Jag är inte redo, inte nu, inte sen, men kanske någon dag att jag vågar ta steget o lära mig leva med denna hemska Känsla/Tanke.
Jag har gästbloggat hos:
Klicka på länken för o komma till inlägget
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
Gästbloggat!
Jag har gästbloggat hos MammaMelissa..
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
Inlägget finner du på länken..
http://mammamelissa.blogg.se/2009/july/gastblogg-desidera-och-hennes-forlossningsbe.html
Inlägget finner du på länken..
Sarah Bettens!
Måndag...
Idag är det sista veckan Michael jobbar 50%. Sen tar han semester 3 veckor sen går han på 100%.
Och samma vecka börjar Amanda på Dagis. Och jag blir arbetslös o kommer sitta hemma i min ensamhet 15 timmar i veckan.
Får depp attacker numer, jag börjar bara gråta rätt som det är. För mina små änglar.
Fick en för en stund sen, Amanda skulle kramas o pussas o sa att mamma inte ska va ledsen.
Men då sa jag att mamma är ledsen för att Kevin och Robin inte är här med oss.
Då sa hon: Bebisarna är i himlen, inte vara ledsen. o pussade mig.
Min goa unge. Hon sa det som att dom är jätte nära, för om man kollar mot himlen är de inte så långt i från oss. Var som hon menade det så..
Det är tur jag har Amanda, utan henne skulle mitt liv inte fungera längre. Jag skulle verkligen inte orkat.
Hon är verkligen mitt allt. Och jag älskar henne så himlans mycket.
Jag kanske uppdaterar mer sen..
Och samma vecka börjar Amanda på Dagis. Och jag blir arbetslös o kommer sitta hemma i min ensamhet 15 timmar i veckan.
Får depp attacker numer, jag börjar bara gråta rätt som det är. För mina små änglar.
Fick en för en stund sen, Amanda skulle kramas o pussas o sa att mamma inte ska va ledsen.
Men då sa jag att mamma är ledsen för att Kevin och Robin inte är här med oss.
Då sa hon: Bebisarna är i himlen, inte vara ledsen. o pussade mig.
Min goa unge. Hon sa det som att dom är jätte nära, för om man kollar mot himlen är de inte så långt i från oss. Var som hon menade det så..
Det är tur jag har Amanda, utan henne skulle mitt liv inte fungera längre. Jag skulle verkligen inte orkat.
Hon är verkligen mitt allt. Och jag älskar henne så himlans mycket.
Jag kanske uppdaterar mer sen..
Hej!
I onsdags kom min bror med familj hit. =) Trevligt!
I torsdags var dom på Liseberg så vi passade Isabelle en stund på kvällen, var lite skrikigt efter mamma o pappa men Michael fick henne o sova när han täckte för sitt ansikte så hon inte såg vem det var. *Haha*
Hon är så söt Isabelle =)
Igår Fredag var jag och Hanna en runda på frölunda torg 2 ggr om.
Och så var vi i slottskogen o klappade alla djuren o gick runt.
Efetr det åkte vi hem o sen gav vi oss ut med Vanessa o massa andra o drack lite o snackade. Var trevligt!
Idag blir det önskeleken, allihopa ska dit o klättra o åka rutsch kana =)
Lite bilder från slottsskogen!
Amanda kollar på pingvinerna!
Pingvinerna!
Inne o klappar getter, grisar, kaniner o allt möjligt!
Där är grisen (vildsvin) och getterna!
I torsdags var dom på Liseberg så vi passade Isabelle en stund på kvällen, var lite skrikigt efter mamma o pappa men Michael fick henne o sova när han täckte för sitt ansikte så hon inte såg vem det var. *Haha*
Hon är så söt Isabelle =)
Igår Fredag var jag och Hanna en runda på frölunda torg 2 ggr om.
Och så var vi i slottskogen o klappade alla djuren o gick runt.
Efetr det åkte vi hem o sen gav vi oss ut med Vanessa o massa andra o drack lite o snackade. Var trevligt!
Idag blir det önskeleken, allihopa ska dit o klättra o åka rutsch kana =)
Lite bilder från slottsskogen!
Amanda kollar på pingvinerna!
Pingvinerna!
Inne o klappar getter, grisar, kaniner o allt möjligt!
Där är grisen (vildsvin) och getterna!
Förlossningsberättelse Tvillingarna!
Vaknade efter att ha tagit en eftermiddagslur runt klockan 16-17 tiden, kände att det blev blött i trosorna o kutade in på toa.
Hade en väldigt blodblandad flytning o ringde in till förlossningen varpå hon som svarade sa att det var helt normalt i den graviditetsveckan jag var i.
Så väntade en stund o ringde sen igen o fick prata med en annan, hon sa att jag skulle komma in.
Maria kom runt 19 tiden o skulle passa Amanda. När vi skulle åka sa det bara pang. Värkar med väldigt täta mellanrum.
3-4 min mätte Michael dom till.
Kom in till förlossningen 19.29. Fick sitta i väntrummet på specförlossningen ett tag sen fick jag gå in o göra ctg. Tvilling 2 kunde inte registreras som om de verkligen var han så vi fick sätta oss i vänta rummet igen o vänta på läkare för o göra ultraljud.
Runt 20.00 fick vi komma in i ett förlossningsrum där dom gjorde ultraljud, men vi fick snabbt byta rum för en bättre ultraljudsaparat. Väl där såg hon inget hjärta som tickade på tvilling 2. En annan läkare kommer in och konstaterar samma sak. Helvete, jag vill gråta skrika, men kan inte. Har riktigt ont nu, säger till läkaren att de gör ont o trycker på ner mot ryggen nu. Klockan är runt 20.30. Hon säger: Oj vi kanske ska kolla hur öppen du är. In fort på ett förlossningsrum. Öppen 7,5 cm. Oj då säöger läkaren, du som ser så opåverkad ut! (ja eller hur) Panik. Alla rusar o fixar o donar allt som ska behöver, hon tar hål på fosterhinnorna så vattnet går o sätter en skall grej på tvilling 1 för o kunna registrera han puls ordentligt.
20.50, dom håller fortfarande på o grejar, jag har så ont så jag tror jag ska dö, Frågar när fan jag ska få smärtlindring. får lustgas, öppen 9,5 cm. Gasen hjälper inte ett skit, så jag andas när värkarna är över för att få någon kick iaf.
20.59. Kevin föds. Upp på mitt bröst. Michael klipper navelsträngen, håller han en stund o pussatr o gosar. sen får Michael han.
Jag samlar mod o kraft och inväntar nästa krystvärk. 21.19 kommer Robin. Upp på mitt bröst. Helt livlös, men ändå så fin. Jag gråter, michael kommer med Kevin. Jag håller Robin en stund, sen får jag hålla båda.
Mina små pojkar.
Kevin vägde 2500 och va 47 cm lång. Robin vägde 1855 och var 45 cm lång. Helt perfekta.
Hade en väldigt blodblandad flytning o ringde in till förlossningen varpå hon som svarade sa att det var helt normalt i den graviditetsveckan jag var i.
Så väntade en stund o ringde sen igen o fick prata med en annan, hon sa att jag skulle komma in.
Maria kom runt 19 tiden o skulle passa Amanda. När vi skulle åka sa det bara pang. Värkar med väldigt täta mellanrum.
3-4 min mätte Michael dom till.
Kom in till förlossningen 19.29. Fick sitta i väntrummet på specförlossningen ett tag sen fick jag gå in o göra ctg. Tvilling 2 kunde inte registreras som om de verkligen var han så vi fick sätta oss i vänta rummet igen o vänta på läkare för o göra ultraljud.
Runt 20.00 fick vi komma in i ett förlossningsrum där dom gjorde ultraljud, men vi fick snabbt byta rum för en bättre ultraljudsaparat. Väl där såg hon inget hjärta som tickade på tvilling 2. En annan läkare kommer in och konstaterar samma sak. Helvete, jag vill gråta skrika, men kan inte. Har riktigt ont nu, säger till läkaren att de gör ont o trycker på ner mot ryggen nu. Klockan är runt 20.30. Hon säger: Oj vi kanske ska kolla hur öppen du är. In fort på ett förlossningsrum. Öppen 7,5 cm. Oj då säöger läkaren, du som ser så opåverkad ut! (ja eller hur) Panik. Alla rusar o fixar o donar allt som ska behöver, hon tar hål på fosterhinnorna så vattnet går o sätter en skall grej på tvilling 1 för o kunna registrera han puls ordentligt.
20.50, dom håller fortfarande på o grejar, jag har så ont så jag tror jag ska dö, Frågar när fan jag ska få smärtlindring. får lustgas, öppen 9,5 cm. Gasen hjälper inte ett skit, så jag andas när värkarna är över för att få någon kick iaf.
20.59. Kevin föds. Upp på mitt bröst. Michael klipper navelsträngen, håller han en stund o pussatr o gosar. sen får Michael han.
Jag samlar mod o kraft och inväntar nästa krystvärk. 21.19 kommer Robin. Upp på mitt bröst. Helt livlös, men ändå så fin. Jag gråter, michael kommer med Kevin. Jag håller Robin en stund, sen får jag hålla båda.
Mina små pojkar.
Kevin vägde 2500 och va 47 cm lång. Robin vägde 1855 och var 45 cm lång. Helt perfekta.
Ikväll..
Stängs min blogg ner ett par dagar.. Men är tillbaka snart..
Sätter lösenord ett par dagar bara..
// DeA
Sätter lösenord ett par dagar bara..
// DeA
Sarah Bettens!
Hon är fortfarande lika bra. =)
På onsdag...
Får vi besök.
Av min bror Jimmy med familj =)
Ska bli roligt.
Och på torsdag kväll ska jag passa Isabelle medans dom är på Liseberg =)
Det ska bli kul. Hon är världens sötaste brorsdotter =) Särskilt när hon ler o säger den, den, den. =)
Var tvungen o snotta en bild från Jimmys blogg o klistra in på henne =)
Visst e hon söt?
Får klistra in en bild på min söta dotter med.
Nej nu ska jag dricka kaffe o sen ska jag umgås med min kära sambo, han lägger Amanda just nu men han kommer ju snart upp =) PoK
Av min bror Jimmy med familj =)
Ska bli roligt.
Och på torsdag kväll ska jag passa Isabelle medans dom är på Liseberg =)
Det ska bli kul. Hon är världens sötaste brorsdotter =) Särskilt när hon ler o säger den, den, den. =)
Var tvungen o snotta en bild från Jimmys blogg o klistra in på henne =)
Visst e hon söt?
Får klistra in en bild på min söta dotter med.
Nej nu ska jag dricka kaffe o sen ska jag umgås med min kära sambo, han lägger Amanda just nu men han kommer ju snart upp =) PoK
Helgen!
I fredags styrde bilen ut till Michaels föräldrar på orust där vi grillade fläskfilé och hade de trevligt =)
I lördags körde Michael mig till graven o tog med sig Amanda o åkte o gav Marias katter mat o vatten o så.
Jag planterade blommor vi fick av Christina, och satt där en stund o pillade bort gräs o annat. Sen satt jag o grät i min ensamhet en stund.
I går "söndag" gjorde vi absolute ingenting. Mer än o städa lite "läs, jag städade Michael spelade xbox 360" =)
Här kommer lite bilder...
Hittade en bild på hur Amandas pannkakor får se ut för att hon ska äta dom. Ja man får stå o trycka ur pannkakor ur pepparkaksformar annars äter hon inte ;-) Men vad gör man inte =)
Amandas allergiska reaktion
Sånt får hon dagligen ;-) (nästan) men beror ju på att hon äter de hon inte tål. Men de är ingen fara enligt bvc, förhoppningsvis växer det bort. Hon reagerar på allt som är rött, ketchup,sylt, kryddor, bär,frukt, fast bara om hon får det på huden. Inte annars, så om jag tar en klick ketchup på hennes ben blir hon röd där. Så eftersom hon inte svullnar upp så är det ingen fara.
Bevis! Blixten kan lugna ner sig! Han har inte damp jämnt!
Ursäkta den svina o stökiga röran!
Nej min blogg för stunden slutar nu. Hej hej
I lördags körde Michael mig till graven o tog med sig Amanda o åkte o gav Marias katter mat o vatten o så.
Jag planterade blommor vi fick av Christina, och satt där en stund o pillade bort gräs o annat. Sen satt jag o grät i min ensamhet en stund.
I går "söndag" gjorde vi absolute ingenting. Mer än o städa lite "läs, jag städade Michael spelade xbox 360" =)
Här kommer lite bilder...
Hittade en bild på hur Amandas pannkakor får se ut för att hon ska äta dom. Ja man får stå o trycka ur pannkakor ur pepparkaksformar annars äter hon inte ;-) Men vad gör man inte =)
Amandas allergiska reaktion
Sånt får hon dagligen ;-) (nästan) men beror ju på att hon äter de hon inte tål. Men de är ingen fara enligt bvc, förhoppningsvis växer det bort. Hon reagerar på allt som är rött, ketchup,sylt, kryddor, bär,frukt, fast bara om hon får det på huden. Inte annars, så om jag tar en klick ketchup på hennes ben blir hon röd där. Så eftersom hon inte svullnar upp så är det ingen fara.
Bevis! Blixten kan lugna ner sig! Han har inte damp jämnt!
Ursäkta den svina o stökiga röran!
Nej min blogg för stunden slutar nu. Hej hej
Hittade en film på Amanda som jag gjort för länge sen...
Ett inlägg från min privata blogg
Dock lite redigerat för att allt jag skrivit inte ska komma ut hit.
Besviken på mig själv.
Jag har så dåligt samvete. Jag stötte bort mitt barn, jag hade han en stund hos mig men tittade inte mer, var för upptagen med hans tvillingbror. Jag struntade i min son, jag kollade inte på han o lät tårarna komma, Jag begravde alla känslor.
Efter hans begravning tänkte jag börja sörja, sen dog min andra son. Kevin. Då var det bara han allt cirkulerade runt igen.
Många har glömt av Robin, alla pratar bara om Kevin, Kevin o Kevin o Kevin. Jag pratar oxå om han men sorgen efter Robin med skuldkänslor o allt har kommit ifatt mig.
Jag ångrar inte det jag gjorde, därimot ångrar jag det jag inte gjorde. Något så fruktansvärt!
Vi sörjer inte Robin på samma sätt. Jag kände hur han alltid sparkade mig på höger sidan. Gärna uppe vid revbenen.
Jag bärde på dom, jag stod ut med massa kontroller, med ultraljud 1-2 gånger i veckan, jag lärde mig var allt satt, såg deras hjärtan slå, jag såg hur dom rörde sig.
O jag födde dom, fick upp dom till mig, pussade grät, älskade.
Jag höll min son nån timme sen såg jag han aldrig mer, (fören när vi kist lade han, men då hade han förändrats jätte mkt) jag var för rädd för o möta sorgen, för rädd för att förlora Kevin med när han hade sin blödning, det var min bortförklaring. Jag bortförklarade min sorg o saknad efter Robin med att Kevin mådde dåligt, o kunde därför inte unna mig 1 timme av mitt liv till o hålla o säga farväl till min son en sista gång.
Jag har sådana skuld känslor för jag sket i han, att jag inte tog mig den tiden. Jag har ångest.
Jag mår dåligt för att Robin glöms bort, det pratas aldrig om han. Men i mitt huvud cirkulerar han hela tiden.
Och jag känner att det är han jag måste börja bearbeta för att ta mig upp ur de här mörka hålet o vandra vidare på lära sig leva stigen..
Robin är ett missfall för många, ett barn man inte ska sörja. Ett barn som glöms bort. Men inte för mig, han är min son. Och precis lika värdefull, fin, söt, älskad och saknad som Kevin är.
Visst känns det annorlunda med Kevin och Robins död. Kevin ammade jag, hörde jag skrika, såg jag leva och ja allt därtill. Men i Kevin såg jag Robin, han skulle sett likadan ut, Iaf nästan. Dom skulle varit kopior. Robin skulle dock varit mindre.
Robin var en fullt utvecklad bebis, inga fel någonstans. Helt perfekt. Men hans hjärta orkade inte slå mer.
Jag känner mig som en dålig mamma, som stötte bort han. Folk säger att jag inte ska känna så för jag hade faktiskt Kevin o tänka på. Men 1 timme för att se, röra, pussa, hålla, säga hej då på hade jag kunnat ta mig tid till. Jag hade kunnat sova 1 timme mindre för de. Men det gjorde jag inte. Fan vad jag är besviken o ledsen för det. Hoppas han förlåter mig o kände sig älskad ändå, för det är han.
Besviken på mig själv.
Jag har så dåligt samvete. Jag stötte bort mitt barn, jag hade han en stund hos mig men tittade inte mer, var för upptagen med hans tvillingbror. Jag struntade i min son, jag kollade inte på han o lät tårarna komma, Jag begravde alla känslor.
Efter hans begravning tänkte jag börja sörja, sen dog min andra son. Kevin. Då var det bara han allt cirkulerade runt igen.
Många har glömt av Robin, alla pratar bara om Kevin, Kevin o Kevin o Kevin. Jag pratar oxå om han men sorgen efter Robin med skuldkänslor o allt har kommit ifatt mig.
Jag ångrar inte det jag gjorde, därimot ångrar jag det jag inte gjorde. Något så fruktansvärt!
Vi sörjer inte Robin på samma sätt. Jag kände hur han alltid sparkade mig på höger sidan. Gärna uppe vid revbenen.
Jag bärde på dom, jag stod ut med massa kontroller, med ultraljud 1-2 gånger i veckan, jag lärde mig var allt satt, såg deras hjärtan slå, jag såg hur dom rörde sig.
O jag födde dom, fick upp dom till mig, pussade grät, älskade.
Jag höll min son nån timme sen såg jag han aldrig mer, (fören när vi kist lade han, men då hade han förändrats jätte mkt) jag var för rädd för o möta sorgen, för rädd för att förlora Kevin med när han hade sin blödning, det var min bortförklaring. Jag bortförklarade min sorg o saknad efter Robin med att Kevin mådde dåligt, o kunde därför inte unna mig 1 timme av mitt liv till o hålla o säga farväl till min son en sista gång.
Jag har sådana skuld känslor för jag sket i han, att jag inte tog mig den tiden. Jag har ångest.
Jag mår dåligt för att Robin glöms bort, det pratas aldrig om han. Men i mitt huvud cirkulerar han hela tiden.
Och jag känner att det är han jag måste börja bearbeta för att ta mig upp ur de här mörka hålet o vandra vidare på lära sig leva stigen..
Robin är ett missfall för många, ett barn man inte ska sörja. Ett barn som glöms bort. Men inte för mig, han är min son. Och precis lika värdefull, fin, söt, älskad och saknad som Kevin är.
Visst känns det annorlunda med Kevin och Robins död. Kevin ammade jag, hörde jag skrika, såg jag leva och ja allt därtill. Men i Kevin såg jag Robin, han skulle sett likadan ut, Iaf nästan. Dom skulle varit kopior. Robin skulle dock varit mindre.
Robin var en fullt utvecklad bebis, inga fel någonstans. Helt perfekt. Men hans hjärta orkade inte slå mer.
Jag känner mig som en dålig mamma, som stötte bort han. Folk säger att jag inte ska känna så för jag hade faktiskt Kevin o tänka på. Men 1 timme för att se, röra, pussa, hålla, säga hej då på hade jag kunnat ta mig tid till. Jag hade kunnat sova 1 timme mindre för de. Men det gjorde jag inte. Fan vad jag är besviken o ledsen för det. Hoppas han förlåter mig o kände sig älskad ändå, för det är han.
Igår..
Träffade vi Maria från OLA ambulansen, de andra kunde inte komma men det var Maria som hade allt ansvar. Fick svar på alla mina frågor o när hon sa att adrenalinet pumpar etra hårt när det gäller barn o man verkligen ger allt så kändes det bra, dom gjorde verkligen allt dom kunde.
Maria berättade även att Martin (tror han hette så) en annan ambulansförare har tagit det hårt. För han var blev Kevin mer personlig, han såg han i sin pyjamas o fick en mer personlig bild.
Till en helt annan sak..
Idag har vi varit hemma hos Jenny och Daniel. =)
Michael, Amanda, Daniel, Lucas och Simon (Lucas kompis) åkte o badade o jag o Jenny tjöta lite o testa brädan igen. Men precis när vi kommit igång kom dom hem igen så vi fick säga hej då till brädan snabbt. Får göra de en annan dag =)
Var iaf sjukt trevligt o träffa dom =) Som alltid. Trivs så bra med båda två, dom är helt underbara.
Jag ska överväga saken med o sluta blogga. Kanske ska lösenordsskydda bloggen o bara låta folk som inte tar åt sig läsa. Jag orkar inte höra på allt prat om dittan o dattan, o påhittade lögner m.m. Nej, så kanske de får bli.
Hej hej!
Ps. kan inte lägga in kort då kameran är paj! Tar knappt aldrig med mobilen så ni får klara er med gamla bilder ett tag...
Amanda, runt 2-3 månader...
Amanda i november 2008.. äter vällingen (ällan som hon säger nu)
Maria berättade även att Martin (tror han hette så) en annan ambulansförare har tagit det hårt. För han var blev Kevin mer personlig, han såg han i sin pyjamas o fick en mer personlig bild.
Till en helt annan sak..
Idag har vi varit hemma hos Jenny och Daniel. =)
Michael, Amanda, Daniel, Lucas och Simon (Lucas kompis) åkte o badade o jag o Jenny tjöta lite o testa brädan igen. Men precis när vi kommit igång kom dom hem igen så vi fick säga hej då till brädan snabbt. Får göra de en annan dag =)
Var iaf sjukt trevligt o träffa dom =) Som alltid. Trivs så bra med båda två, dom är helt underbara.
Jag ska överväga saken med o sluta blogga. Kanske ska lösenordsskydda bloggen o bara låta folk som inte tar åt sig läsa. Jag orkar inte höra på allt prat om dittan o dattan, o påhittade lögner m.m. Nej, så kanske de får bli.
Hej hej!
Ps. kan inte lägga in kort då kameran är paj! Tar knappt aldrig med mobilen så ni får klara er med gamla bilder ett tag...
Amanda, runt 2-3 månader...
Amanda i november 2008.. äter vällingen (ällan som hon säger nu)
Ambulansen..
Ja idag ska vi få träffa Ambulanspersonalen som kom o körde in Kevin till barnsjukhuset.
Jutta och Philip är oxå med där. Kanske att Philip har lyckats få tag i Dagmar "läkaren jag hade under graviditeten" för o få Robins obduktionsrapport o gå igenom den en gång till med mig. Dagmar ringde upp o drog de snabbt på telefon men jag vill ha en mer grundlig o fråga de jag vill o ja..
Jag har verkligen inte någon lust o blogga. Jag funderar på o lägga ner. Men inte bestämt mig än. Jag skriver inget vettigt ändå längre. jaja får se hur de blir.
Har iaf suttit o garvat som en idiot nu =) Tessan hitta ditten, datten o dojj-dojj.
Ni bara måste in o lyssna. De var vår hobby förr, upp tidigt för o lyssna på radion på morgonen.
http://www.sr.se/barn/dojdoj/dojdoj_ditten_datten.stm
In o lyssna, dom är skit roliga. Iaf om man har sjuk humor som jag =) Tessan har iaf =)
Hej hej
Jutta och Philip är oxå med där. Kanske att Philip har lyckats få tag i Dagmar "läkaren jag hade under graviditeten" för o få Robins obduktionsrapport o gå igenom den en gång till med mig. Dagmar ringde upp o drog de snabbt på telefon men jag vill ha en mer grundlig o fråga de jag vill o ja..
Jag har verkligen inte någon lust o blogga. Jag funderar på o lägga ner. Men inte bestämt mig än. Jag skriver inget vettigt ändå längre. jaja får se hur de blir.
Har iaf suttit o garvat som en idiot nu =) Tessan hitta ditten, datten o dojj-dojj.
Ni bara måste in o lyssna. De var vår hobby förr, upp tidigt för o lyssna på radion på morgonen.
http://www.sr.se/barn/dojdoj/dojdoj_ditten_datten.stm
In o lyssna, dom är skit roliga. Iaf om man har sjuk humor som jag =) Tessan har iaf =)
Hej hej
