Amandas farmors 50 års fest!

var vi som sagt på i lördags. ar trevligt o go mat.

Här kommer lite bilder.

Amanda dansade för fullt när farmor och farfar dansade..


(bilderna är klickbara, klicka för större bild)

   

   

Som ni ser på korten ovan så dansar Amanda med Maria.

O här kommer film klipp på när hon dansar med pappa o sedan dumpar pappa för o fortsätta dansa med dockan.. Amandas farmor och farfar dansar i bakgrunden =)



29 augusti 2009

Är ett datum som betyder att jag och Michael har varit tillsammans i 6 hela år!

Det ni, de känns inte som det gått så lång tid men åren tickar på.


Och vi har varit med om de störta utmaningarna ett par kan vara med om. Vi är fortfarande med i utmaningen att förlora barn men än så länge så har vi det faktiskt jävligt bra.


Allt vi varit med om har nog fört oss närmare varandra, även om det inte alltid känns så då Michael tycker si o jag så o jag tycker han är en jävla idiot! Så är det nog faktiskt så, att vi kommit varann närmare.


För jag kan inte tänka mig ett liv utan han, han är den där killen jag alltid letat efter, han har hjälpt mig med o hamna rätt i livet. Han har gett mig ett liv på nytt. Jag hade inte stått här idag utan honom. Finns inte en chans! Jag hade bott i ett getto område med soc bidrag o haft det allmänt dåligt.

Ja, jag tror jag hade slutat så. Jag hade inte haft viljan o stå i mot. Jag hade oxå fallit dit. Men jag klarade mig, tack vare dig Michael.



Tack för att du alltid finns vid min sida.
Tack för att du är du.

Jag älskar dig, mer än du tror. Runt alla planeter, och runt igen.


Lämnat på dagis...

Ja idag fick jag gå med en gång nästan. Amanda skrek efter mig o man får så dåligt samvete när man bara ska le o vinka hej då helt känslo kall. Jag vill bara springa in o hämta henne, vill inte lämna henne när hon är ledsen.

Men jag vet ju att de blir bättre med tiden, de brukar ju vara så här i början..

Idag ska hon vara där till 13.30 om dom inte ringer för då ska jag komma. Får se om de går få henne o sova på dagis. Men vi hoppas på det för då kan hon utnyttja de 5 timmarna om dagen hon får ha där..



Jag har tänkt försöka storstäda idag.. Men först ska jag fylla i alla papper till Abretsförmedlingen som ska vara färdiga på tisdag. Måste ringa mjölkbaren med o få ett intyg av Karin att jag varit där o praktiserat 1-1½ år. Och så ska jag ringa gislaveds kommun o få intyg om sommarjobbet på mariagården jag hade 2005. Så får jag använda det som Meriter.. Men jag lär nog sitta arbetslös ett tag.. Utan pengar 3 månader blir det, sen gäller ungdomsgarantin.. ca 184 kr/dag.. Men de är bättre än inget.


I morgon ska vi iväg och fira Amandas farmor som fyllt 50 år. Så de blir kalas..


Nej kanske ska sätta igång o fylla i papper, ringa vill jag inte göra nu, inte till Karin iaf, det är så mkt nu innan lunchen så ska inte störa. ringer runt 15 tiden ist..

Idag..

Ska jag lämna Amanda i 2 timmar.. Igår var det 1 timme.


Jag sa Hej då Amanda skrek mamma snälla kom tillbaka, lämna mig inte mamma. kom tillbaka.

Hur mina ben  klarade av att fortsätta gå ifrån henne vet jag inte men mitt hjärta sved till ordentligt. Ville bara gå in o hämta henne igen..



Sen när jag kom tillbaka var dom ute o lekte o efter ett tag såg jag Amanda, o hon grät som bara den. O då fick jag dåligt samvete o frågade om hon gråtit så här sen jag gick?? Men det hade hon inte,hon började gråta när hon såg mig komma.


Idag ska jag gå innan fruktstunden o komma tillbaka när hon ätit lunch. Får se hur de går..

Men jag ska springa över till arbetsförmedlingen igen så fort jag lämnat henne o ställa mig i världens längsta kö.

Igår fick jag ställa mig på kö på nytt då jag missat en grej o fick kö lapp nr 137. Nr visaren stod på 47.. Så jag gick igen..   ;-)

Sen hoppas jag att jag hinner hem o gå ut med hunden innan jag hämtar Amanda så slipper jag böka med vagnen o hunden när Amanda är trött..







Syskonkärlek..


Jag hade förväntat mig mycket svartsjuka från Amanda när Kevin kom. Men hon var aldrig svartsjuk, hon var med och hjälpte till o ville hålla.

*Hon klappade sin bror på huvudet när jag ammade han.

*Hon kollade på när han bytte blöja.

*När han låg i babysittern satt hon i Robins jämte.

*När vi klädde på han kläder sa hon att han fick fina kläder.

*Hon var så stolt. Det var hennes bebis, hennes lillebror.

Och han försvann bara ur hennes liv, och jag önskar jag kunde förklara för henne  mer tydligt varför han försvann. Men den tiden kommer, inte nu men om några år. För ju äldre hon blir ju mer kan hon fråga och ju mer förstår hon.

Här är 2 av det finaste varelserna som finns i mitt liv. Ja Kevin finns inte mer på jorden men i våra hjärtan finns han hela tiden.  Och det gör även Robin. Precis lika mycket.

Inskolnings omstart..

Ja den började idag, den kan ta 2 veckor den kan ta 3 dagar. Det beror på Amanda. I Morgon ska jag testa gå ifrån innan maten o se hur de funkar. Fungerar de så kör vi på o ser hur det funkar..

Lite bilder..

Amanda, David,fröken Karin o en halv Felicia


Här ska grävas..





Och gungas...




Och leka i båten, men de var inte så skoj...





Sen sa vi hej då o gick hem...


I morgon ska min dotter få vidrig fisk soppa till middag. Stackars barn!!!


Usch... Sånt fick då aldrig jag på dagis eller i skolan.. Men men.. Hon kanske gillar de..

´












Amanda..

Amanda kom ut i köket nyss när jag lagade mat och ställde sig o kollade ut genom fönstret upp mot himen och sa:


Snälla Kevii kom tillbaka..

och jag satte mig brevid henne och sa att det var inte Kevin som bestämde att han skulle åka till himlen, för han hade velat stanna kvar o busa med dig.

Då frågade hon mig vem som stämmer (bestämmer) det?


Varpå jag svarar jag vet inte älskling, mamma vet inte..


Men jag önskar jag visste vem som är så grym o bestämmer att små barn ska dö o låta barnets föräldrar lida så fruktansvärt. Och syskon.


För Amanda saknar Kevin, det märks. Hon pratar väldigt mycket om han nu.


men jag undrar vad för tankar som cirkulerar runt i hennes huvud. Vad tänker hon? Hon kan ju inte prata om hur hon tänker känner. Jag undrar verkligen vad som cirkulerar runt i hennes huvud. Men ju äldre hon blir ju mer frågor kan hon fråga.



Monica.

Ja igår ringde jag Monica, Blixtens uppfödare för o prata lite och boka in en träff. Men Blixtens syrra började löpa igår så vi avvaktar o träffas tills efter det.

Inavel valpar är nog inte så poppis!

Hon skickade även över bilder på Blixtens pappa och när Blixtens föds o massa andra gulliga valp bilder :-)

Ser ni vilken tjockis han va där?


hihi

Amanda fick post..


Hej Amanda!

Här får du lite bajs av Morfar. Pappa är väl för snål att köpa.

Puss och Kram Morfar

ps: Ge inte pappa något de är dina.




Dessa nötkrämer får hon jämnt hos morfar. O igår när hon pratade med morfar frågade hon om han hade bajs. Och idag kom det bajs på posten.. Hehe

gravljus

Jag har hittat så söta gravjus, jag bara måste köpa någhra till Robin och Kevin, det går ju åt nu när hösten o vintern kommer med mörker. O dom ska ju ha det fint så dessa blir perfekta..






Måste även hitta tomte lyktor. fast det heter inte så men jag kallar dom de.

Ni vet sådana där svarta lyktor man kan ställa ute liknande en sån lykta tomten går med? är ute efter 2 svarta som ett gravljus får plats i.



Nu ska jag kura ihop mig med min dotter i soffan o gosa.. Hon är sjuk idag med.. =( Så torsdag är dagen hon får gå tidigast till dagis om hon är frisk i morgon vill säga. 1 dag måste man va frisk.


// DeA

Amanda och min pratstund

Jag visar Amanda kort på henne och Kevin


Amanda: åå söta lilla bissen

Jag: Vem är det
 
Amanda: Amanda o Kevii

Jag: Ja, saknar du Kevin?

Amanda: Snälla pappa köpa en ny Kevii.

Jag: Men det går inte köpa en ny Kevii

Amanda ger mig 2 en kronor o säger köpa ny Kevii.


Tänk om det hade varit så lätt.

Givetvis sprutar mina tårar efter detta samtal, känslig som man blivit.

Nej nu ska jag sluta gråta o göra nåt vettigt!

Inget dagis idag

Min lilla flicka är snuvig, feber, o låter grötig i halsen. Säger att hon har ont i pannan (tror hon har ont i huvudet) och i morse hade hon så ont i magen att hon grät så funderade flera ggr på o åka in men så bara pang försvann det. Så får se om de utvecklar sig till något mer eller om de bara försvann.


Min elektriker är lat, men nu har han satt upp ute lampan.. Äntligen!!!

Nu är det bara fönsterlampor och en taklampa som ska upp. Men de dröjer säkerligen 1 år innan det händer.

Bli aldrig ihop med en hantverkare för dom gör inget hemma som har med deras jobb o göra!! Eller jo efter 1 år eller om du har tur några månader, med mkt tjat...





Idag har jag o Amanda pysslat lite.. Blev ett penn ställ till henne med Nalle puh och lite glitter.. O så har vi lekt med leran o kollat på film. O myst o myst. Precis som man ska nä man är sjuk, kura ihop sig med täcke o kudde i soffan o glo på film o bli uppassad.              

skriver mer i morgon om jag hinner. Kram

Att börja leva

i den gamla vardagen som vanligt igen. Hur gör man det?


Läkare o många sa att vi måste försöka leva i den gamla vardagen igen för Amandas skull och vår egen tills vi till slut kommer börja leva i den gamla vardagen igen.


Men jag kommer aldrig kunna det.


För hur ska jag kunna leva ett liv där rädsla, sorg, och smärta knappt visat sig innan, men nu infekterat hela min kropp med?


Jag lever, vi har samma rutiner, vi gör ungefär samma saker. Men jag är inte samma människa. Man förändras. Och jag föändrades mycket. Hela min syn på livet är annorlunda. Man gick under sina graviditeter o tänkte hela tiden när man läste om folk som förlorat sina barn: Det händer aldrig mig, nej usch den tanken går inte tänka.

Men tanken som inte ens gick o tänka blev vår verklighet. Så hur ska jag kunna leva som jag gjorde innan när det fattas 2 stora bitar av mitt hjärta?


Dagis..

Är ett bra hot just nu =)

Ja jag hotar Amanda när hon inte lyssnar på mig med följande sak: Om du inte gör som mamma säger får du aldrig mer gå till dagiset o åka rutsch kanan.

O tro de eller ej men hon gör fortare än kvickt vad jag säger. =)


Det menas att hon gillar det iaf..



Idag började vi med att sjunga på dagis, Amanda skrek som en gris för hon ville ju inte sitta still o alla nallar, apor, m.m som kom upp ur påsen som dom sjöng grejer om skulle hon givetvis ha o de fick hon inte för dom skulle ju vara i fröken ann-charlottes hand o dansa o klättra till sångerna så de va lite grinigt.


Sen var det fruktstund, o kaffe för oss vuxna.


Sen lekte vi med playdoo lera.  Och sen var de dags o gå hem.


Här kommer lite bilder...

Amanda med sin nya kompis som började idag, Oskar 2 år. Och fröken Ann-Charlotte





Ann-Charlotte visar hur man gör en mask och en snigel av leran.



När vi kom hem storstädade o möblerade jag om Amandas rum.  Så här blev det..
O jag gömde undan massa leksaker, hon har påtok för många!!! en dockvagn försvann o lite annat smått o gått...





Nu sover en trött Amanda. O nu ska jag sitta o surfa lite o dricka upp mitt kaffe.

Hej!

Inskolningen igår gick bättre. Tycker dock att det är väldigt konstigt. Alla barnen som går på dagiset får Amanda inte träffa förren i slutet av nästa vecka, så hon får leka med inskolningsbarnen. Vilka är en 11 månaders, en 13 månaders och en 14 månaders. Tycker hon borde få träffa barn i sin egen ålder o leka av sig för nu leker hon själv, eller jag får leka med henne, någon annanstans än hemma.


Men hon blir glad när vi ska gå till daiset. Dassiet kallar hon de, där finns kanan.. (rutchkana) o de är väl de enda hon gör där..

på väg till dagis första dagen..


här leker vi själva första dagen, ingen fröken närvarar alls..


När vi kom hem från dagiset så gick vi ut med hunden direkt..



Nu ska jag göra mig i ordning o packa sen ska vi gå till dagis.. Hej

Besviken...

ska ett dagis över huvudtaget fungera så som jag blev bemött idag?

Vi fick träffa en av lärarna, o så gav hon mig en mapp med papper o sa att jag kunde läsa det när jag kom hem. Sen sa hon sitt här o lek lite med Amanda de kommer mer barn o ska skolas in.


Där satt vi helt själva, de andra lärarna o barnen som går på dagiset hade gått ut o läraren som skulle ta hand om oss gick in i personal rummet o stängde dörren o hade genomgång med de andra lärarna.


5 min innan de var dags o gå hem kom en annan lärare in o satte sig hos oss o sa: Jaså får ni sitta här själva, ja jag skulle göra de hon skulle komma tillbaka om en stund sa hon men nu har jag suttit här i över 1 timme. Okej, de va nog inte meningen svarade hon då. O så sa vi hej då.


Wow vilket bra bemötande vi fick, som föräldrer känner man sig verkligen trygg med att låta sitt barn börja gå där. Eller inte.. Ja ja.. en veckas tid ger vi det





Inskolning på dagis.

Ja idag ska Amanda på sin första dag på inskolningen av dagis. Jag vill inte, men jag vet att hon behöver det. Hon kan behöva leka av sig några dar i veckan med massa andra barn.




Men jag kommer sakna henne sååå mycket när hon inte är hemma. Min lilla höna...


11 augusti 2009..

Det menas att det var hela 6 år sen jag och Michael träffades.



Så därför kommer lite låtar som vi spelade rätt mycket 2003 året vi träffades.

 


 


Denna sista låten kommer jag bäst ihåg..
För varje gång det sjöngs varje gång jag når lägger jag handen på ditt lår gjorde Michael det =)
Ja de pirrar allt till i magen när man hör denna låten. O det är bra, för de ska det göra.



Vilken smärta som helst utan sorgens smärta!

Jag skulle vilja bli riktigt skadad. Och känna på en väldig smärta.

Ja vad för smäta som helst i stället för sorgens smärta.


Sorgens smärta är en smärta ingen kan förstå, om dom inte själva varit med om det.

Den är riktigt plågsam, den gör ont i en väldans lång tid. Ibland känns allt mycket lättare men man kan fortare än man anar falla ner i en grop o slå sig så hårt att det gör pissigt jävla ont igen.

Och nu är jag i en sådan håla igen. Det finns ingen jag kan ringa, det känns som alla man vill prata med de om tycker att man skagå o prata med en psykolog eller ska ha kommit över det för länge sen. Det är säkert jobbigt för er för ni vet inte vad ni ska säga.

Jag vet själv inte vad man ska säga till någon som förlorat sina barn, ändå har jag själv förlorat 2!

Jag vet inte vad man ska säga till någon i sorg heller. Det enda jag vet att man ska göra är att lyssna, fråga frågor som man själv upplever som extremt jobbiga. För det är bättre och fråga än o bara sitta o knipa mun.


Jag saknar småland något så in i helvete i dessa djupa hålor man hamnar i.

För tänk om man hade haft sin familj runt omkring sig, det kanske hade varit lite lättare då? Eller de hade kanske inte hjälpt? Vad vet jag. Mne jag saknar dom så in i helvete ändå.


Det här inlägget är skrivet rakt av, jag ville bara skriva av mig lite. Nu ska jag lägga mig i soffan o stirra i taket o fundera över varför jag ska straffas så hårt..


Halsband..

Min underbara vän Vanessa gav mig idag en present.




Så kan jag ha alla mina barn nära hjärtat. vilket dom givetvis finns ändå men nu finns dom med i ett smycke jag kan ha till allt.


Tack Vanessa, det värmde så mycket ska du veta. Och det är precis ett sånt här halsband jag suttit o kollat på. Kolla gärna in på adressen som står på bilden, det är hon som gjort smyckena.


För 6 månader sen...

Satt vi i Juttas rum o höll om vår son Kevin, som tidigare på morgonen somnat in.


Jag kunde inte sova i natt. Jag kollade på klockan o såg att hon var strax efter 01. Det var den när vi gick och lade oss. Jag ammade han, rapade han o la ner han o pussade på vårt lilla knyte. Vårt lilla mirakel som kämpat igenom en risk graviditet och klarat av sin stora inre blödning. Han var så fin.


04.50 vaknade jag av att han ville ha mat, han åt ganska mycket o gav av en riktig rap o vi lade oss ner för och sova igen.

När jag sedan vaknade var han borta..


Varje månad den 7:e spelas detta upp i mitt huvud.

Paniken stiger, jag skriker. Michael kommer börjar göra HLR ringer 112. Ambulansen kommer efter 4 minuter. Känns som betydligt längre tid. Amanda skriker, hon är kvar i sin säng. Lyfter ner henne på golvet. Öppnar dörren till Ambulans personalen. Amanda är bakom mg o 2 gröna gubbar rusar in o9 springer nästan omkull henne, hon skriker o gråter, jag har panik. Kan inte tänka. Michael tar Amanda. Mig skickar dom ut.


Jag ringer pappa, han är helt tyst. Säger att det kommer gå bra. Ringer Jimmy, han försöker lugna mig. OLA ambulansen kommer, jag öppnar dörren. Kevin kommer ut med OLA personalen o in i OLA bilen. Jag in i den andra ambulansen.

Vägen till sjukhuset tog en evighet, jag frågade hela tiden om det var kört.? Han svarade bara jag vet inte. Vi gör allt vi kan. *ambulans sirenen ekar i huvudet, bilar stannar, bilar kör till kanten, vi kör mot rödljusen, äntligen framme, jag hinner inte ut fören Kevin är inne. En sjuksköterska tar i mot mig. frågar om Michael är på väg. Jag vet inte, jag ringer och frågar. Han är på väg, Maria har kommit för o ta Amanda. Jag kedjeröker som aldrig förr.


Michael kommer. Vi kramas, gråter, jag går ut o kedjeröker.

Sen kommer Jutta. En glad tant. O sitter o pratar om allt möjligt. Jag undrar vad de är för jävla idiot som kommer o försöker vara så positiv när min son kanske inte går o rädda, han är så gott som död. Läkaren kommer in, utan Kevin. Säger orden som gör så ont: Tyvärr, det gick inte rädda han. Jag vill lägga mig ner och dö. 2 barn på 1 månads tid togs i från oss.

Vi får in Kevin till oss. Han är fortfarande lite varm, men blir kallare o kallare. Vi sitter o håller om han o gråter. Det gör så fruktansvärt ont. Han ser ite död ut. Han sover bara, jag vill väcka han. men jag vet att det inte går.

Jag går ut och ringer familj o vänner.

Just i den stunden hatar jag mig själv för att jag flyttat så långt i från min familj och mina vänner.

Går in igen, Michael ber Jutta ringa Leif, Michaels chef. Han är där på 20 min. Han sitter där med oss, han håller Kevin. Han pratar o stöttar oss så gott han kan. Han sitter där ända tills Michaels familj kommer.

Alla tar farväl av Kevin, många gråter, en del gråter inte, en del säger inget men man ser att dom är ledsna.

Vi åker hem, hemma möts jag av en fin bukett med blommor som Michaels systrar köpt till oss. Maria följer med oss hem, vi ska äta. Jag har ingen matlust.

Efter detta följer onda bröst, pumpar 1 gång om dagen för o lätta lite på trycket. Äter bröstmjölkshämmande tabletter. Jag har litervis med bröst mjölk i frysen sen jag pumpade på neonatal. Är arg, slänger allt. Skruvar ner spjälsängen. Tar Kevins filt, ligger o luktar o gråter i den.


Exakt så som jag kände denna dagen känner jag även idag. Det gör fortfarande lika ont.


Amanda och Kevin. Hon var så stolt över sin lillebror. Kom jämt med en kudde o la i sitt knä för hon ville hålla bebisen. O det fick hon. Nästan varje gång.



Nu kan hon inte hålla Kevin längre, men man kan känna o hålla i stenen en stund.

När man har tråkigt

när mamma städar så kom Amanda på vad man kunde göra för o få mammas uppmärksamhet för en stund.


Jo man tar en matsked o så drämmer man till allt vad man har på fisk skålen.

Resultatet blir så här:

En styck trasig fisk skål, samt vatten överallt, skit kul! O de bästa, fiskarna sprattlar på golvet..


Men mamma skällde väldigt mycket på mig o sa att hon skulle spola ner mina fiskar så då blev jag gör ledsen o sprang in på rummet o skrek förlåt till fiskarna. Men tur var att farmor och farfar har ett akvarium som jag kan låna till fiskarna. Så dom får simma runt i en visp skål under tiden tills pappa kommer hem med det.






Ha det bra Kram Amanda

Graven

Ja idag åkte vi till graven o tog bort en jätte vissen blomma o alla änglar o allt. O så la jag på ny jord och satte dit nya saker.


De blev fint, de fick bli rosor denna gången i ängelkrukan vi fick av mamma.






En trött storasyster som varit på graven är på väg upp från garaget för att äta kakan.




Om 1 vecka har Michael börjat jobba igen.. Och nästa vecka börjar Amanda dagis, min lilla tjej.. Jag har bestämt mig för att inte utnyttja 15 timmar i veckan iaf. Utan de får bli 3 dagar i veckan 4 - 4,5 timmar om dagen. Inte riktigt bestämt än, o så beror de på dagiset hur det blir med. Men varannan dag så de inte blir så långt i mellan dagarna skulle vara kanon.. De ska vi iaf sträva efter att få.


Nu ska jag ut o röka min 3 cigg för dagen, japp ni läste rätt. O nej jag ska inte sluta, men jag va för lat för o gå o köpa cigg innan så har snålat med 2 o de har räckt hela dagen.. =)

Det är ...

redan augusti.


Men jag står kvar i februari månad.

Tiden stannar upp och man lever i samma dag i evighet, o när man kollar i kalendern är det redan augusti.

Det känns som max 1 månad sen allt hände. Men det är snart 6 månader sen Kevin dog, 7 månader sen Robin dog.

Men för mig går tiden långsamt, men den verkliga tiden tickar på snabbt, så snabbt att jag inte hänger med.




Idag har jag tänt ljus, ett till dom var. Fick 2 ljus koppar av Hanne som jag velat ha o de blev riktigt fint.

Bilden är kass, blir så när man tar med mob utan blixt.




RSS 2.0