Pga av missförstånd och annat...

Har jag nu beslutat att sluta blogga öppet.


Jag har startat en ny blogg där jag skriver om min sorg anonymt. Där ingen vet vem jag är. Den bloggen får ni hitta själva. Denna kommer fortsätta vara kvar då jag vill spara allt som finns i den.




Det sista jag skriver är:


Tack till Hanna för de små söta bebisarna jag fick till Robin och Kevin.

Tack till Amandas Farmor som skickade en docka med toffsar som kläder och ett pussel till Amanda när hon hade öroninflammation!


FÖRLÅT att jag ej skrivit det innan, men min blogg lust har inte varit på topp, som de flesta kanske har sett. Och idag fick jag en minnes gåva o kände för att skriva om de men tydligen skulle jag ej gjort det utan att tacka andra innan.



OCH JAG STARTAR INGET BRÅK MED DETTA, JAG UNDVIKER DET. OCH MED DET ATT JAG AVSLUTAR ATT BLOGGA ÖPPET!


Tack för allt stöd jag fått från ALLA läsare.


Tack för mig // Desideria

Minnesgåva.

Idag fick vi en minnesgåva till Robin och Kevin.

Det var Maria som skickat det.


det är konstigt det här med alla minnesgåvor vi får. För varje gång de dimpt ner en i brevlådan är de dagar jag är som mest ledsen. Det är rätt konstigt. O jag satt nyss o kollade på bilder på mina små änglar o grät o så kom posten o jag hämtade den o såg att de var ett från spädbarnsfonden.

O de fick mig att le o gråta ännu mer, av att folk fortfarande minns o att de kommer just i dessa stunder.

För de värmer så oerhört mycket att få dessa dubbelvikta papper med lite text o tryck på.

Tack Maria!




Nostra Love

Är mina nya favoriter, jag älskar deras låtar...








Bilder + lite uppdate..

Amanda går på dagis nu varje dag från 9-14.. Är tomt hemma de sista 2 timmarna men dom går fort..

Hon har gråtit varje dag jag lämnat henne där o när hon vinkar i fönstret skriker hon i mellan gråten: Snälla mamma kom tillbaka, lämna mig inte. O jag får sånt mega dåligt samvete. Jag tänker hemska tankar.

Tänk om de är sista gånge jag ser henne o hon dör, ska de då vara det sista hon tänker, mamma lämnade mig här för o dö.

Ja ni ser ju hur mina tankar går. Men jag har blivit en sådan där hönsmamma sen Kevin och Robin dog, jag skyddar Amanda för minsta lilla, när hon ramlar o slår sig lite lätt uan att det blir en skråma kan jag bli hysterisk. Men jag försöker låta de försvinna, men de är inte lätt..


Här är Amanda på väg till dagis idag på morgonen!






Gissa vem som gjorde detta fina brännmärke i min panna för ca 2 veckor sen?

Amanda..

Jag vaknade av att min sänglampa med en glödhet glödlampa låg o fräste i min panna. Ja god morgon lixom. Eller snarare ond morgon. Skärmen hade ramlat av o Amanda "råkade" välta lampan rack i sin mammas panna.. Eller om hon gjorde det med flit det vet jag inte.. ;-)




Ingen blogg...

lust nu.. har massa annat för mig.. De 5 timmarna Amanda går på dagis går till o plocka och prata i telefon.


Jag är så ledsen för er skull, jag önskar att allt löser sig.

Jag känner mig så hjälplös så långt bort. Men jag ska åka ner så fort lönen kommit, o vara det stöd ni behöver!!!




Och då ser man ingen ände
För det händer ju till slut
Det vackraste två människor kan ge

Och det är du vårt liv, vår kärlek
Ja, det är du som blommar upp för oss idag
Vi ser våra egna liv i dig i din närhet
Skapat från något äkta
För svaret på vår kärlek finns hos dig

Tänk på texten, ni känner likadant, även om ni inte kommer överens!!!

Vi var..

På graven igår, Maria passade Amanda..


Lite bilder:








Ängel

Jag har hittat en låt jag inte kan sluta lyssna på!



Den är så fin!!




GÅ IN OCH LYSSNA PÅ LÅTEN ÄNGEL NOSTRA LOVE HETER DE SOM GJORT DEN!

http://www.myspace.com/nostralove

Liten del av texten i låten

Kan det vara så att vissa föds till änglar för att dem trivs bäst uppe i det blå?

Att få flyga över jorden och sprida kärlek över oss, dom valdes för sin godhet

Och visst kan det vara så att dom väntar där uppe på oss, att få leva tillsammans igen.

 Någonstans där uppe bland molnen måste det finnas en ängel, för oss.

Säg mig är det så någon som bryr sig om varför vi lever, om vi lever eller dör.


8 månader och 2 dagar har gått sen Robin lämnade oss
    7 månader och 1 dag har gått sen Kevin lämnade oss    

Och jag stor fortfarande som ett ? och kan inte riktigt förstå att mina barn blivit små änglabarn.

Ibland kan jag vakna o tänka att jag ska skynda mig
så jag kan åka till kevin på neo så snabbt som möjligt.
Men jag inser ganska snabbt igen att det inte går.
Men jag hade önskat att det gick...



Dubbelsidig öroninflammation...

Ja när Amanda fortfarande var sjuk i söndags ringde jag Jutta som sa att vi skulle åka till östra med henne. Sagts om gjort vi åkte in o de gick rätt fort (det gör det alltid när Jutta jobbar).

Läkaren kom in frågade lite kollade henne i öronen o ja där satt felet.

Dubbelsidig öroninflammation, hon var tydligen jätte röd i ena så antar att det var värst...



Så nu har hon ätit medicin sen i söndags kväll.. Vi fick 2 val.. 1 medicin som smakar jätte äckligt i 5 dagar, eller en som smakar mindre äckligt i 10 dagar.. Fick bli den som smakar jätte äckligt i 5 dagar. För det var bara 2,5 ml 2 x dagen. Den andra var 10 ml 2 x dagen. Varje gång man kommer med den flytande kåvepeninen i sprutan så skriker hon och säher NEJ INTE MUNNEN. O sen börjar brottningen..


En Unge som skriker i högan sky o slåss o fäktas o sparkar ska jag lägga i knät låsa hennes armar, hålla fast hennes ben o sen sikta in sprutan i munnen på ett huvud som ruskas från höger till vänster super fort.. O sen ska jag se till att hon sväljer med!


Men sväljningen är rätt lätt, Jutta gav oss ett super tips! Blåsa mot henne så sväljer hon. De gör man tydligen automatiskt när man får motvind i ansiktet..

Nu sitter hon o tuggar glass för fullt, det får man ju äta när man är sjuk, o så får man alltid en extra när man tagit medicinen!


Nej detta blev ett superlångt inlägg.. Dags tvätta...


Hej svejs!




Declan Galbright - An angel

I wish I had your pair of wings

Had them last in my dreams

I was chaising butterflies

Till the sunrise broke my eyes

Tonight the sky has glued my eyes

Cause what they see`s an angel hive

I`ve got to touch that magic sky

And greet the angels in their hive




Sometimes I wish I were an angel

Sometimes I wish I were you

Sometimes I wish I were an angel

Sometimes I wish I were you




And all the sweet honey from above

Pour it all over me sweet love

And while you`re flying around my head

Your honey kisses keep me fed

I wish I had your pair of wings

Just like last night in my dreams

I was lost in paradise

Wish i`d never opened my eyes



Sometimes I wish I were an angel

Sometimes I wish I were you

Sometimes I wish I were an angel

Sometimes I wish I were you



But there`s danger in the air

Tryin` so hard to be unfair

Danger`s in the air

Tryin`so hard to give us a scare

But were not afraid




Sometimes I wish I were an angel

Sometimes I wish I were you

Sometimes I wish I were an angel

Sometimes I wish I were you

Wish I were you

Oh I wish I were you








En bild från lördagen den 29 augusti...

på väg hem från kalaset stannade vi till o kollade till graven.. Ska åka dit i helgen o plantera en blomma.. Ser så tomt ut nu...




Så här har graven sett ut...


   

    

 




Angående Kevins död

Ja som ni vet ni som följt bloggen så pratades det väldigt mkt om plötsligspädbarnsdöd.


Men obduktionen visade något helt annat. Inflammatoriska förändringar på nästan alla inre organ. Ett vius som dom inte vet vad det är!!!!


Jutta människan som hjälpt oss med att försöka leva vidare (vet inte vad jag gjort utan henne) forskar i plötsligspädbarnsdöd. Och hon har börjat luska i Kevins död..


Normalt sett obduceras barn som misstänkts dött i psd (psd= en förkortning av plötsligspädbarnsdöd) inom 3 - 7 dagar.


Kevins obduktion tog närmare 3 veckor innan den blev gjord.


Och förruttelseprocessen startar ju med en gång man dör, den går dock inte lika fort när man ligger i kylrum.

Men vi hade en hel del visningar av kevin innan obduktionen och han togs fram i värmen o sen lades han in igen.


Så Jutta tror att (kanske) det kan ha med obduktionens svar o göra. Allstå att han dött i plötslig spädbarnsdöd men det har tagit så lång tid så det har blivit dessa inflammatoriska förändringar under tiden som gick.

För det var nämnligen ett barn till som misstänktes dö i psd 2 månader efter Kevin som fick samma svar. Och då har det gått precis lika lång tid innan obduktion blev gjord.

Så hon och Philip (Läkaren som tog hand om Kevin när vi kom in) har startat ett pådrag om det här. Där de kommer komma folk från alla stora sjukhus i sverige o se om det är någon mer som fått dessa svar då de trott det varit psd.

Och se om de då gått lika lång tid mellan obduktionerna.


Så detta ska bli intressant.


Det kanske blev lite konstigt i slutändan men de skyller jag på tessan som precis ringde ;-)

för 8 månader sedan..

Var jag på läkarbesök hos Dagmar min läkare under tvillinggraviditeten.


Där inne låg båda mina små pojkar o sprattlade o mådde bra utifrån vad hon kunde se.


Men från den 3 jan till den 6 jan hände något med Robin. Han dog, någon gång under dessa dagar.

Men han somnade tryggt in i min mage, till ljudet av mitt hjärta, brevid sin bror.


Ja jag har börjat tänka att han somnade in tryggt. Ist för att tänka att han led o beskylla mig för att jag inte uppmärksammade att det var dubbla sparkar i magen under dessa dagar.


Robin var otroligt lugn i magen under hela graviditeten, han sparkade bara då o då. Dels för att han var mindre o ja inte lika stark som brossan var. Men hans sparkar var mildare o mer varsamma mot Kevins som var stenhårda o bestämda, typ: här ska du få morsan pang! Medan Robin försiktigt knödde lite lätt flör att inte skada eller störa någon.

Ja jag tror Robin hade varit väldigt lugn som bebis om han levt. kevin var inte särskilt vild heller under tiden han lede men han tog sig ton när han ville nåt. RIKTIG ton!


T.ex varje gång vi bytte blöja så gallskrek han för det blev kallt. O när blöjan var på igen så skrek han lite till för att få lite mer uppmärksamhet.


Detta är första gången jag skriver om deras olika personligheter. För jag började tänka på det för ett tag sen, att jag känner ju Robin ocå, men jag har bara lärt känna han igenom magen, och med hur han var i magen så kan man skapa sig en personlig bild av han.


Jag försöker för varje dag som går att glädjas åt allt dom gett mig. Ist för att skuldlägga mig själv o gräva mig djupare ner i jorden än jag redan är. jag FÖRSÖKER. Men det är inte alltid så lätt.


Det finns frågor som cirkulerar runt i mitt huvud som INGEN kan svara på. O de frågor är och förblir alltid obesvarade. Hade jag fått svar på mina frågor hade allt gått lite lättare..



Amanda är fortfarande sjuk..

Ja, hostar o rosslar med feber o snuva.. Mammas lilla guldklimp..


Idag har Michael vabbat för första gången ;-) Jag var på möte hos arbetsförmedlingen från 10.00-12.30 ca. Inte en enda minuts paus fick man, men det gick bra ändå. De finns värre saker att gå igenom..


Michael har satt ihop den bärbara datorn så jag sitter i soffan o bloggar nu.. :-)


Nu ska min älskade sambo ge sig ut o jogga en runda och jag ska ut o röka lite snabbt för att sedan bege mig in i duschen.

Men jag uppdaterar säkert mer senare eller i morgon..


PoK // DeA



RSS 2.0