Ja i flera dagar har jag varit lite halvdeppig. Michael har börjat märka av de nu, men som vanligt svarar jag att de inte är något.

Jag är deppig för mina små pojkar, överallt ser man bebisar, överallt ser man tvillingar. Vi skulle haft 2 små, men fick inte behålla någon av dom..Jag gjorde allt i min makt för att rädda iaf en av dom men inte hjälpte det. När jag är så deppig som jag är känns de helt meningslöst, operation o allt. Hela graviditeten. Hela mitt liv.


Hade inte Amanda funnits så hade jag tvekat på o ta samma väg mina små killar gjorde, bort från denna orättvisa jävla värld!