Hemsk natt..
Paniken stiger i min kropp, inbillar mig att hon börjar bli blå, ruska lite lätt på henne hon suckar o lägger sig på sidan.
Sen har det fortsatt i mina drömmar.
Samma panik, ångest, skuldkänslor ja allt man kände när man hittade Kevin kommer tillbaka i mina drömmar, tillbaka av att se en levande människa ligga på rygg med öppen mun. Resten ser jag i syne.
Jag stör mig fortfarande på att jag har minnes luckor sen den 7 februari.
Att jag Ammade, rapade och pussade han runt 04.40 det vet jag, men klockslaget 7.53? var det då jag vaknade o kollade till han o sen somnade om? Jag vet att jag vaknade en gång efter amningen, men jag vet inte klockslaget då.
Om det då var 7.53 varför la jag mig o sova igen då för? varför väckte jag inte han o gick upp?
När jag vaknade o väl hittade dej, ååå den känslan av panik kommer nog alltid att kännas lika väl då som nu.
Du var fortfarande varm, o började bli lite lätt blå. När jag lyfte upp dej rann det blod ur din ena näsborre.
Trodde du fått tillbaka den inre blödningen men det var värre än bara en blödning.
Det jobbiga i att du dog Kevin är att man vet inte varför. Det finns lixom ingen orsak, hade du dött av blödningen så hade jag vetat att det var orsaken och de hade varit lättare att gå vidare då. Som med Robin, dom säger att det hade med att han var så liten o fått så dåligt med näring under halva graviditeten för hans del av moderkakan var rutten så den hade väl slutat försörja han. Men visst gråter jag fortfarande för Robin, men inte alls på samma sätt.
Nej nu svamlar jag bara.. Hej då
men älskade vän.. det finns ingentig du kunde gjort annorlunda..
du har gjort ditt bästa hela vägen.
Tyvärr hadde livet en annan plan än vad vi alla kunnat ana. Vet att det känns jobbigt att höra men försök att se det som att Ronin slipper vara ensam.
Jag förstår att det måste vara en fruktansvärd känska att inte veta varför.. och att du kanske alldrig kommer att få svar, ( tog inte obduktionsraporten 1 år)
Men tack vare Kevin så har 2 andra familjer fått möjligheten att se sina barn växa upp.......
Men jag önskar mer ä'n något annat att du åtminstånne kunnat få ha en av dom kvar hos er.
hoppas Amanda mår bättre i dag
kram
En liten saga jag tycker är så himla fin och fruktansvärd på en och samma gång
En liten pojke kommer till himlen och möter en annan pojke, den andre pojken har några vita ärr på kroppen, som syns under särken här och var när de leker. Den nyanlände frågar den andre pojken: vad är det där för något? Den andra pojken svarar: Kom och titta här, och visar genom ett hål genom molnen några barn på jorden. Han pekar på en flicka som rider på sin ponny: "Det där barnet, det är det här märket." Och så pekar han på sin mage. "Hon fick leva vidare, på grund av mig." Sedan pekar han på ett annat barn: "Ser du pojken som ligger och sover bredvid sin mamma? Han fick också leva vidare på grund av mig. Det är det här märket".
Den nyanlände pojken frågar då: Varför har inte jag något märke?
Pojken med ärret svarar: Dina föräldrar ville inte att du skulle hjälpa andra barn.
Fram kommer då några andra barn: "Du kunde ha hjälpt mig. Jag kunde ha fått stanna hos min mamma och pappa." "Mig också, jag hade kunnat bli hjälpt". "Jag hade inte heller behövt dö".
Pojken börjar då gråta: "Men varför, varför?!"
De andra barnen svarar: "Dina föräldrar brydde sig inte om de barn du kunde ha hjälpt."
Kära hjärtat, du svamlar inte alls, du skriver precis hur du kände det och hur du känner det, ingen kan förstå hur hemskt dessa ögonblick var, det är mycket starkt av dig att skriva av dig, det lättar lite hjärtat. Hoppas att jag kan förgylla dagen lite för dig på lördag, hämtar dig ca 13.30 ringer när jag är vid macken i rondellen, så du kan komma ner till garage infarten. Sköt om dig // Kram Christina <3
