är det vi drabbats av....

Här kommer lite fakta för er som vill läsa mer vad det innebär.

Tvillingtransfusionssyndrom

Olika former av tvillinggraviditeter

Det finns två helt olika former av tvillinggraviditeter. Den vanligaste formen är tvåäggstvillingar, och de är resultatet av två spermier som samtidigt befruktat två olika ägg. Dessa tvillingar är inte mer släkt än vanliga syskon och kan vara av olika kön. De har alltid var sin moderkaka och separata fosterhinnor.

Den andra formen är enäggstvillingar, som uppkommer ur ett befruktat ägg som delar sig i två embryon. Tvillingarna är identiska och har alltid samma kön. Beroende på hur sent delningen sker har de alltmer gemensamt. En delning innan dag 3 leder till två helt separerade foster med varsin moderkaka och separata fosterhinnor (som tvåäggstvillingar), medan en delning senare medför att fostren delar moderkaka och en eller bägge fosterhinnor. Det vanligaste är att ägget delar sig strax efter dag 3. Fostren får då en gemensam moderkaka och yttre fosterhinna, medan de skiljs åt av den inre hinnan. Dessa utgör ca 70% av alla enäggstvillingar.

Tvillingtransfusion

De enäggstvillingar som delar moderkaka har nästan alltid kärlförbindelser mellan sig. Detta betyder ingenting så länge det är en balans mellan fostren, men om denna störs och det sker ett nettoflöde (=flöde åt bara ett håll) av blod från den ena till den andra, uppkommer ett så kallat transfusionssyndrom (TTS). Detta sker hos ca 15% av alla enäggstvillingar med gemensam moderkaka och kan ha dramatiska konsekvenser.

I ca 80% av graviditeter med detta tillstånd dör det ena eller bägge fostren inne i livmodern. Dör det ena fostret är risken dessutom stor att det andra också avlider eller får bestående skador på grund av den gemensamma blodcirkulationen.
Det foster som mottar överskottet kallas i denna situation recipient (mottagare) och det andra donator (givare). Recipienten blir till följd av överskottet av blod övervätskad och försöker därför öka sin urinproduktion. Den har därför en stor urinblåsa och omges av mycket fostervatten. Detta överskott av fostervatten kan leda till vattenavgång och/eller för tidig förlossning. Till slut kan hjärtfunktionen svikta, då volymöverskottet är för stort.

Donatorns problem är att den hela tiden förlorar blodvolym och därför utvecklar blodbrist. På grund av den minskade blodvolymen minskar urinproduktionen och urinblåsans storlek, och fostervattenmängden minskar påtagligt.

Ibland förekommer dessutom storleksskillnad mellan fostren, men det är i sig inget större problem. Problemet sitter i första hand i moderkakan.

Diagnos

Vid konstaterad tvillinggraviditet är det viktigt att ta reda på om fostren har gemensam eller separat moderkaka. Detta görs med ultraljud. Tvillingfoster med gemensam moderkaka ska följas noggrant för att man tidigt ska kunna upptäcka tecken till eventuell transfusion.

Laserbehandling

Den behandlingsform vi erbjuder vid konstaterad TTS är att stänga av kärlförbindelserna med laserstrålning. Ett tunt instrument, fetoskop, förs in i livmodern. Med hjälp av detta identifieras kärlen och koaguleras via en laserstråle. Efter detta töms överskottet av fostervatten ut. Resultaten är gynnsamma. I mer än 50% av fallen överlever bägge fostren, och i mer än 80% klarar sig en tvilling. Till laserns fördel talar dessutom färre hjärnskador bland de överlevande tvillingarna och att risken för för tidig födsel minskar.

Behandling med dränering

Den tidigaste behandlingsformen vid TTS var tappning av fostervatten. Med en tunn nål i recipientens hinnsäck tömdes överskottet av fostervatten ut. Man har spekulerat i att minskningen av fostervattnet skulle ge en förbättrad blodcirkulation i livmoderväggen och därför vara av värde. Behandlingen är dock inte riktad mot orsaken och måste därför upprepas. Statistiskt sett ligger överlevnaden för bägge fostren på mindre än 50%, medan den ena tvillingen klarar sig i 70%.

Laser eller dränering?

Det finns övertygande bevis för att laserbehandling av TTS är den behandlingsform som ska erbjudas vid tidig och allvarlig transfusion.
Man kan naturligtvis ifrågasätta om man över huvud taget bör erbjuda behandling. Att operera i den gravida livmodern är något ganska nytt. Men med kunskap om prognosen om man avstår kan man å andra sidan hävda att ett ingripande är klart berättigat.