Amanda fick en bok, jag känner en ängel.

Denna lilla bok är det bästa jag köpt till Amanda, den är så fin att hennes mamma gråter floder var gång hon läser den.



Boken börjar så här:

Hej.

Mitt namn är Cecilia. Det finns något som jag vill berätta för dig.

Jag känner en ängel.

Det kanske du också gör?

En ängel är någon som har bott på jorden, men som varit tvungen att flytta till himlen.

Det kan bland annat vara en pappa, en moster, en bror eller en bebis.

En del människor har inte en enda ängel i himlen, medan andra har flera stycken. Jag vet vem min ängel är. Det är min pappa.

Vem är din ängel? du får gärna berätta det för mig.




Sen det stycket som berör Amanda mest.

En del dagar saknar jag min ängel extra mycket. Jag blir arg för att jag inte kan se honom!

Det känns som om hjärtat går sönder när jag saknar honom som mest.

Då blir jag ledsen och gråter. Jag skriker att jag vill ha min pappa tillbaka. Jag vill träffa honom nu!
Men jag får vara arg och ledsen, lika mycket som jag får skratta och vara glad.

Efter att jag gråtit så brukar det kännas bättre, och jag blir lite trött.
Jag vet att min ängel finns hos mig, det kan jag känna i kroppen.
Då blir jag lugn och trygg.


När de kommer till att hjärtat går sönder så var det en bild i boken på ett krossat hjärta, Amanda tog en penna och målade frekvetiskt svart på hjärtat och sa att nu är hjärtat jätte sönder, varpå jag frågade är ditt hjärta sönder? Ja så som i boken där jag målat.

Jag ska...

starta en egen kategori till Amanda där jag nu kan börja skriva av och checka av hennes reaktion.
Det är inte många som vet men Amanda har blivit en annan flicka sen Kevin försvann.
Förut var hon lite smått blyg men väldigt framåt som person.
Efter Kevin försvann har hon blivit väldigt tillbaka dragen, väldigt blyg, rädd, lätt för o bli ledsen o.s.v.
Och detta har givetvis visats sig på dagis, så dom ville koppla in en barnspykolog till henne. Men jag kontaktade BVC och fick en barnpsykolog till henne genom bvc ist.
Vi har länge funderat på om det är så att hon har sorg? eller är det bara åldern?
När vi väl kom till barnpsykologen o hon ställde sina frågor o bildade ett svar känns de som att det är en koppling till hennes beteende.
Dagen efter Kevin dog fick Amanda magsjuka, en rejäl magsjuka. Hon sov 3 dygn o bara kräktes.
Hon orkade inget, jag och Michael var förstörda, hela våran värld var upp o ner, vi grät och var ledsna jämnt.
Men försökte allt vad vi kunde att vara starta för Amandas skull.
Men visst märkte hon av det. Hennes bror var borta, Mamma bara grät, pappa bara grät? var det hennes fel? vad hände?
Psykologen berättade att barn minns väldigt bra men dom minns inte på samma sätt som vi vuxna. Som Amanda kan ha en bild från de grönklädda gubbarna som rusar in, eller från mig panikslagen o helt paralyserad, eller från Michael som blåser o kämpar för Kevins liv, eller från att hon blev lämnad i allt kaos, eller från att de grönklädda gubbarna tog Kevin o sen kom han aldrig hem igen.
Och där måste vi som föräldrar försöka skapa en historia som berättas om och om igen, fast med ett barnvänligt sätt.
Och ni ska veta att jag försökt, jag har verkligen försökt. Men jag börjar storgråta o då frågar hon varför jag är ledsen. Och jag säger: Mamma är ledsen för hon saknar Kevin och Robin så mycket, o när vi pratar om dom blir mamma lite ledsen, men när mamma får krama dig känns det mycket bättre. Och när vi kramats en stund säger hon: Amanda ska låna pappas bilen och åka upp o hämta Robii Kevii så behöver inte mamma o pappa gråta mer.
Och hur förklarar jag att det inte går? För henne är det ju helt självklart att det går komma upp i himlen, fåglar,flygplan,helikoptrar, stegar är ju i himlen.
Psykologen sa oxå att om jag inte vet hur något är ska jag svara vet inte? För jag ska inte vända det positiva hon har mot negativt. Men om jag då säger att det finns ingen himlen o de går inte hämta dom? gör jag inte det då?
Mer kommer komma upp om hennes beteende, mer om hur hon betedde sig efteråt när hon blivit kvitt magsjukan, samt hur allt utvecklas..

RSS 2.0