Det är inte många som vet men Amanda har blivit en annan flicka sen Kevin försvann.

Förut var hon lite smått blyg men väldigt framåt som person.

Efter Kevin försvann har hon blivit väldigt tillbaka dragen, väldigt blyg, rädd, lätt för o bli ledsen o.s.v.

Och detta har givetvis visats sig på dagis, så dom ville koppla in en barnspykolog till henne. Men jag kontaktade BVC och fick en barnpsykolog till henne genom bvc ist.

Vi har länge funderat på om det är så att hon har sorg? eller är det bara åldern?

När vi väl kom till barnpsykologen o hon ställde sina frågor o bildade ett svar känns de som att det är en koppling till hennes beteende.

Dagen efter Kevin dog fick Amanda magsjuka, en rejäl magsjuka. Hon sov 3 dygn o bara kräktes.

Hon orkade inget, jag och Michael var förstörda, hela våran värld var upp o ner, vi grät och var ledsna jämnt.

Men försökte allt vad vi kunde att vara starta för Amandas skull.

Men visst märkte hon av det. Hennes bror var borta, Mamma bara grät, pappa bara grät? var det hennes fel? vad hände?

Psykologen berättade att barn minns väldigt bra men dom minns inte på samma sätt som vi vuxna. Som Amanda kan ha en bild från de grönklädda gubbarna som rusar in, eller från mig panikslagen o helt paralyserad, eller från Michael som blåser o kämpar för Kevins liv, eller från att hon blev lämnad i allt kaos, eller från att de grönklädda gubbarna tog Kevin o sen kom han aldrig hem igen.

Och där måste vi som föräldrar försöka skapa en historia som berättas om och om igen, fast med ett barnvänligt sätt.

Och ni ska veta att jag försökt, jag har verkligen försökt. Men jag börjar storgråta o då frågar hon varför jag är ledsen. Och jag säger: Mamma är ledsen för hon saknar Kevin och Robin så mycket, o när vi pratar om dom blir mamma lite ledsen, men när mamma får krama dig känns det mycket bättre. Och när vi kramats en stund säger hon: Amanda ska låna pappas bilen och åka upp o hämta Robii Kevii så behöver inte mamma o pappa gråta mer.

Och hur förklarar jag att det inte går? För henne är det ju helt självklart att det går komma upp i himlen, fåglar,flygplan,helikoptrar, stegar är ju i himlen.

Psykologen sa oxå att om jag inte vet hur något är ska jag svara vet inte? För jag ska inte vända det positiva hon har mot negativt. Men om jag då säger att det finns ingen himlen o de går inte hämta dom? gör jag inte det då?

Mer kommer komma upp om hennes beteende, mer om hur hon betedde sig efteråt när hon blivit kvitt magsjukan, samt hur allt utvecklas..