Förlossningsberättelse Amandas!!!

Jag vaknade den 30 april kl 04.50 med värkar. Men tänkte att det är nog bara förvärkar så försökte somna om, men det fortsatte så jag bestämde mig för att gå upp. startade datorn och loggade in på familjeliv o rådfrågade människorna där om de kunde vara så att det verkligen satt igång. Dom sa att jag skulle ringa in o kolla med förlossningen men jag tänkte att jag väntar. Kl 06.40 ringde jag mamma o frågade henne, hon sa att det nog satt igång o sa att jagn skulle ringa förlossningen, vilket jag gjorde. Dom tyckte att jag skulle avvakta eftersom jag skulle till min barnmorska kl 09.00 så skulle be henne kolla o mäta mina värkar. Gick in och väckte Michael o sa att jag börjat få värkar, han blev sket glad. Har nog aldrig sett han vakna med ett sånt stort leende på läpparna.

(vi hade juh slått vad, Michael trodde hon skulle komma innan BF och jag var helt säker på att hon skulle komma efter BF) 

Gick upp och åt frukost och duschade i typ en halvtimme. Sen åkte vi till Barnmorskan, kändes som en evighet att sitta i väntrummet bland 10 st andra med värkar. Kom in till barnmorskan vid 10 över nio, hon mätte värkarna o dom kom med 10-8 min mellanrum. Åkte sen hem o försökte lägga mig och vila en stund men inte hjälpte det. vid kl halv ett pallade jag inte vara hemma mer utan åkte in till förlossningen, där satte dom ctg på mig i en halvtimme sen kom om in o skulle se hur mkt jag hade öppnat mig. Eftersom dom inte visste om det va vattnet som gått eller om det va rikliga flytningar jag hade så fick dom undersöka mig med några instrument o se om hinnorna var hela eller inte. Det var dom så dom kunde känna hur öppen jag va. Herrejävlar vad ont det gjorde, det va nog fan det värsta av allt när det gällde förlossningen. Var iaf öppen 2,5 cm så dom frågade om jag ville göra ett nytt försök att åka hem eller om jag ville ligga inne på bb tills det satt igång lite mer. jag åkte så klart hem. hemma gick tiden gör långsamt men runt klockan 18-19 någon gång orkade jag inte vara hemma så vi ringde o sa att vi skulle komma in igen. Stannade o käkade på mc donalds men fick inte i mig nåt..när vi kom in va ja bara öppen 3 cm så fick ett rum på bb vi fick ligga i. Fick även 3 tabletter jag skulle försöka sova på men tjena att dom hjälpte..Kommer inte ihåg exakt vilken tid jag absolute inte klarade av smärtan utan smärtstillande men då fick vi iaf komma upp till förlossningen. Hade då öppnat mig till 4 cm. Då stack dom hål på vattnet. Kändes som man kissa på sig =)

Sen kom narkosläkaren upp o satte ryggmärgsbedövning. Gud så skönt det va! Kände ingenting.

Men helt plötsligt fick jag gör ont i hela högerbenet, hela högra sidan gjorde ont! Dom kallade då upp narkosläkaren igen som konstaterade att bedövningen bara tog på vänster sidan. Dom försökte få mig att lägga mig på det benet jag hade ont i men det lyckades dom inte med. Fick krystvärkar vid 05.55 och ställde mig på knä och tog i för kung och fosterland. Barnmorskan trodde inte det skulle gå  eftersom jag bara va öppen 8 cm o sa till mig o hålla i mot. Men ni som fått krystvärkar vet mycket väl att det inte bara är o hålla i mot direkt utan jag tryckte på. Helt plötsligt såg hon att huvudet kom längre o längre ner o skrek de går fortsätt fortsätt!! Hon ville hämta en sugklocka *en av mina största fobier* då fick jag kraft o till slut sa de bara plopp så va hon ute =) Trodde själva krystandet skulle göra ont men fy fan va skönt de va jämnfört med värkarna!!! . 06.13 kom världens finaste lilla Amanda ut. Michael klippte av navelsträngen och så fick jag upp henne på magen =) Helt underbart var det, men hon lät inget bra så Michael och Amanda försvann ut med barnläkaren in i ett annat rum. Där sög dom upp massa fostervatten ur lungorna på henne och försökte få henne att skrika så hon fick upp lite själv. Under tiden fick jag krysta ut den urgulliga moderkakan o blev sydd 2 små stygn som ramlade bort av sig själva!  Sen kom äntligen mina älsklingar tillbaka. Fy vad lycklig jag va. Michael såg så himla lycklig ut när han satt och höll henne invirad i filten =) Mitt liv har blivit komplett =) Jag älskar er, Michael och Amanda!

SÅ SKREV JAG DEN 21 MAJ 2007 ;-) O visst har det blivit komplett, o ännu mer komplett blir det när dom här små busfröna tittar ut =)

Lite bilder från 1 maj 2007 ;-)



helt ny o fin =)



Första kläderna



Påklädd o trött, precis kommit till bb o Michael ska sova lite med Amanda


Shit va liten hon va, hon är en stor tjej nu. Men hon är fortfarande liten i sin mammas ögon ;-) 

RSS 2.0