Mörkt o dimma
Ja de är precis vad de är nu.. Fast de är varmt!!! Ge mig tillbaks hösten!!! Veckan har vart kanon, trots sjukdom, resor och annat strul.. I morgon kommer bästa Maria hit o målar figurer på Amandas väggar :) och på söndag ska jag med henne o få manikyr :D fatta bara vilket jävla abstinens jag har, kommer på mig själv med fingrarna i mun gång på gång!! Skärpning på mig!!
En bra nyhet är att vår bil gick igenom besiktningen med blanka papper, bara 1 bra o veta :) och de är lätt fixat!! Bra köp med andra ord, fast 245 var jävligt bra den med.. Men denna är lite mer vi ;)
Annars händer inte så mycket.. Livet går som en tickande klocka. Amanda trotsar som bara den, härlig ålder verkligen :) tålamod sätts på prov i varje fall ;)
Nej nu ska jag ta o krypa ner brevid min bättre hälft, upp tidigt i morgon o fixa frökens rum inför målningen :)
Natti natti
Trasigt kylskåp
Japp de har jag 32 grader varmt.. Sen 22.. Kyler bra :( jajamen dom får se till i fixa de iaf.. I helgen ska Amandas rum målas igen, en my little pony och en hello Kitty ska upp på väggen :) kommer bli fint :) nu ska jag hoppa om i duschen innan vaktmästaren kommer., hej hej
Intervju
Ja de va jag på idag, gick sådär, får se om de blir något.. Nu kan jag blogga i mobilen, äntligen är appen här :) så detta får bli ett test..
Onsdag den 28 september!
Hörs sen... Hej hej
Nervös...
Tillbaka...
Iaf livet flyter på, efter en tuff tid med tuffa utmaningar förhållande mässigt så började ljuset komma i tunneln. Snart har vi vandrat ur den hand i hand yttligare en gång!
För de här med sorg är så olika. Jag sörjde öppet, mycket, länge.. Jag sörjer fortfarande men inte lika hårt. Michael sörjde nästan inget, han började jobba och jag va arg för han gjorde så. Men så kom smällen, Januari 2011. Pang!
Det tog stopp, han hamnade i en svår depression. Och detta har varit svårt, riktigt jävla svårt, jag har vart nära, riktigt nära att flytta i från honom. Men de blev bättre, jag stod ut och nu blir det bara bättre och bättre!
Han börjar komma tillbaka, min Michael är nästan tillbaka.
Under depressionen var de som att jävlen själv tog sig in i han. Tufft, oerhört tufft, men de finns hjälp, och det är en jäkla tur!
Han har varit sjukskriven, i 8 månader, idag jobbar han återigen 100%. Han är en kämpe, han är en hjälte, han är en del av mig, den bättre delen. Jag älskar han så jävla mycket, och kan inte riktigt förstå att vi fortfarande hänger ihop. Sååå många motgångar, vi haft, så mycket skit som hänt. Det måste vara riktig kärlek!
// Dessi
