Tacksam för oförstånd och elakhet

I början av sorgen efter Antonia och Gabrielles död, så kunde jag bli otroligt sårad av människors oförstående och dömande kommentarer. Ja, en del av dem var rent av elaka. Det kunde handla om alltifrån att det var mitt fel att flickorna dog till att jag inte hade fått barn utan missfall.

Idag blir jag inte sårad på samma sätt. För jag vet att om de människorna hade upplevt det som jag, min man och många andra med oss har upplevt, det vill säga fått barn som dött, ja, då hade de aldrig uttalat sig på det sättet.

Så varje gång jag möter människor, antingen det är på släktträffar eller här inne på bloggen, som säger någonting oförstående och dömande så väljer jag att le och tänka: "Tack och lov, du har aldrig behövt begrava dina egna barn!"

Och det är jag tacksam för.
För vi är tillräckligt många med den erfarenheten som det är.


Skrivet av MammaMelissa.

Var tvungen o kopiera detta för precis så är det!!!!!!

Och jag ska nu göra som MammaMelissa och le o tänka samma.