Vanessa!

Tack!

Jag sitter o bölar som en gris just nu..

Blev så himla glad för din minnesgåva.

Du anar inte vad de värmer o få ett sånt kort.






I häslningen står det.

Mamma, min pappa,se vad vi kan!
Vi kan gå nu, och vi hoppar lite grand.
För våra vingar de bär oss, varthän vi än vill.
Flyger dit där ni är, och följer ert liv.
Fast ni inte ser oss så är vi alltid där,
någonstans runt om er i universums stora sfär.
För vi färdas över ängar bärs upp av en vind,
tittar till er och flyger ner och ger en puss på er kind.
Vi samlar era tårar och fyller på vår brunn, vars vatten blir till regn som sen landar på er mun.
De tränger in i er själ för att läka de sår, som gör så ont av saknaden av allt ni inte får.

Ha oss intill er närhelst ni än vill,
ge oss all världens kramar, vad vi än vill och lite till.
För ni vill visa er kärlek, ge oss allt så fint.
Men mamma och pappa, er kärlek känns ända hit.

Vi säger stolt till de andra små änglar som är här.
Titta- det är vår mamma och pappa!
Och de håller oss så kär.
Vi lyser utav stolthet som blir till stjärnans ljus,
som ni ser om natten när det släcks i varje hus.
För vi är de stjärnor som lyser starka och klara.
Vi är ljuset inom er som alltid stannar kvar.


Jag är så rörd Vanessa. Du hade absolute inte behövt, tack än en gång. Du är en fanastisk människa!!

Kommentarer
Postat av: Maria

Va fint skrivit!

2009-04-21 @ 16:50:50
Postat av: Emelie Melkers mamma!

Gud så fina blogginlägg du skrivit den sista tiden!

Tårarna rullar nedför kinderna!

2009-04-21 @ 17:35:50
Postat av: Vanessa

du behöver absolut inte tacka... Du hadde gjort pricis lika dant



kram

2009-04-22 @ 02:24:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0