Tankar..
Om allt som skulle varit, om det som inte blev.
Jag har tänkt på hur mycket folk visar o bryr sig om en i dessa stunder. Man märker vilka som finns där, dom man inte trodde fanns finns. Och det är dom som är riktiga vänner.
Många tänker att det är bättre o inte fråga o bara vara som vanligt för det mår hon nog bäst av.
Det gör jag inte. Jag mår sämre, jag mår dåligt av människor som pratar bort allt som hänt. Det som hänt är en del av min vardag, den försvinner inte. Men den mildras lite lite i taget, just nu har den blossat upp till den smärtsamma känslan igen.
Jag drömmer mardrömmar. Jag drömmer om den 7 februari. Att jag vaknar o ser Kevin ligga helt still, hur jag lyfter upp han, helt lealös skriker. Sen vaknar jag. Jag gråter i princip varje natt. Ibland gråter jag så Amanda vaknar men låtsas snabbt sova o Michael får henne o somna om o sen sover dom vidare. Där ligger jag vaken, gråtande med en smärta som inte går att beskriva, utan att säga något, jag låtsas bara sova.
Jag har problem med att öppna mig, jag har varit tillsammans med Michael i snart 6 år men inte pratar jag med han för de. Inte ens Therese öpnnar jag mig för, inte ens Emma. Mina 2 bästa vänner. Inte för min familj, nej inte för någon. Jag öppnar mig nu i bloggen, men inte mycket bara lite...
För mycket kan såra andra, och det vill jag inte.
Att prata med en kurator hjälper inte, dom säger jag inget alls till.
En psykolog, nej samma där.
Jag bär allt inom mig, jag vet inte hur jag orkar bara. Någon dag säger de säkert stopp, o då får jag ta smällen.
Att gråta i sin ensamhet hjälper lite, men inte mycket. Men de lättar lite lite grann. O det lilla hjälper min kropp att kväva ännu mer.
Tänk om man kunde få börja om, börja om på nytt. Förändra allt man inte vill ska hända, mycket hade ändrats under mina barndoms år, mycket i mina tonårs år och mycket som hänt dom senaste åren.
Men tyvärr går det inte göra de, även om man önskar. Men önskningar slår sällan in, det har jag lärt mig. Men i fantasin kan allt hända.
Robins....
Kevins....
Du vet var jag finns om du känner att du vill öppna dig lite, jag kommer inte att säga något till någon om det du säger till mig, försök att prata med mig, det kanske lättar något. Tänker varje dag på dig // Kram <3
Det är verkligen som du säger, de man inte trodde skulle finnas till hands -de finns där. Och tvärtom...
Vet du vad? Gör det som får dig att må bra, just nu är det här året bara ditt och din familjs år. Och då får man vara lite egoistisk, det vill säga att man talar om vad som funkar för en själv även om det kanske inte funkar för andra och så vidare.
Självfallet får du använda mitt inlägg med länk till mig! Känns bara bra att mina ord kan hjälpa... Ta hand om er så gott det går!
Kram
vi vifnns här det vet du ..
kanske dax att hitta på något bara du och jag ..
kram
