Amanda saknar sin pappa =)

Hon kom innan med hans tröja o sa min pappa o kollade undrande på mig. Då sa jag att pappa kommer sen, då sa hon min pappa o sken upp. O så retades jag lite med henne o sa att det var min, då skrek hon nej o sa min pappa snäll =) *haha* ;-)

Amanda, mitt solsken, min styrka, min glädje, mitt allt!

Jag hade aldrig orkat stå på de ben jag har utan Amanda, jag hade gått under, efter allt hade vart klart hade jag slutat mitt liv här på jorden. Men nu finns det ett ljus som gör att jag orkar!

Amanda för nån ¨ånad sen, trött o ska sova.. =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0