Jag har fått Michaels trådlösa internet nu så tänkte jag skulle skriva lite..

Jag tänkte dra allting från början.


Tisdagen den 6 Januari runt 16 tiden låg jag i sängen o vilade. Kände även att något rann till och mycket riktigt hade de gjort det. Fick en blodvattenblandad stor flytning. Hade känt av mensvärk sen 3 dagar tillbaka men inget som jag trodde va något tecken på att det var igång för de va svagare än "mensvärk".

Michael ringde sin syster Maria som kom hem till oss för o passa Amanda medan v i skulle in till förlossningen för o kolla upp blödnigen. Vid 19 började jag få sammandragningar o vi gick till bilen för o komma iväg.

19.28 är jag inne på förlossningen och dom ska sätta ett ctg på mig för o kolla barnens hjärtljud. Men de beslutas att göras ett ultraljud för o kolla hur barnen ligger. Runt 20 görs ett ultraljud, jag har sammandragningar var 3 minut ca. Då ser dom att tvilling nr 2 saknar ett hjärta som slår, dom letar o letar men hittar inget..

Jag hinner inte tänka mellan värkarna o  dom beslutar att ta in mig på ett förlossningsrum klockan är då ca 20.30.

Dom gör en undersökning och jag är redán öppen 7,5 cm. Nu blir de bråttom, saker ska plockas fram o allt ska göras i ordning. 20.50 öppen 9,5 cm. Ber om o få lustgas, o får äntligen den härliga luften, dock hjälper den inte helt men den lindrar den värsta smärtan.

20.59 föds Kevin ut med huvudet först.

21.17 kommer vår andra son Robin ut, rumpan först.

Först nu har jag en chans o tänka klart. Michael kommer med en son som lever o skriker. Jag får upp en död son helt blå på mitt bröst.

Tankarna just då vet jag inte var dom var. Jag var glad för Kevin och försökte samtidigt förstå att det lilla livet som låg på mig inte längre levde.

Robin har dött i magen, dom vet inte varför o när. Men dom tror de rör sig om 2-3 dagar.


Jagg har väldigt blandade känslor just nu. Det börjar mer o mer komma in allt som hänt. Men jag har inte tid o tänka o sörja. Även om jag vissa dagar bara vill bryta ihop totalt så får jag inte göra de.
 
För just nu måste jag försöka ta mina sista krafter till o va stark. Min andra lille gosse ligger på neontalavdelningen för förtidigt födda o kämpar. Han fick  en blödning i mag och tarmkanalen någonstans, var i från blödningen exakt kommer vet dom inte. Så han har fått blod och massa anibiotika o annat. Det är slangar överallt, nålar överallt o dom säger att läget är stabilt just nu men de som uppstått ska vi ändå se som mycket allvarligt.

Idag har han dock fått börja äta igen, 5 ml var 6 timme sprutas in i sonden. Jag ha precis fått igång mjölken med hjälp av en elektrisk  bröstpump o nu rinner de på väldigt bra.


Mitt i allt det här kaoset kommer de präster,kuratorer och annat folk o vi ska planera beegravning, gravsten,kista,urna m.m.

Idag eller i morgon ska Robin skickas till sahlgrenska för en obduktion fär dom ska se om dom kan få fram vad dödsorsaken är. Samt har deras moderkaka skickats upp till Huddinge till Sverker Ek som gjorde operationen på moderkakan i september för ttts så ska han kolla på den o se om de har något samband med allt o göra.


De syns nog inte mycket utåt på mig men inuti är jag snart helt krossad. Men som sagt, krafterna swom finns kvar går till o försöka vara glad och positiv för Kevin och Amandas skull.


Jag är väldigt tacksam för all hjälp vi får att ta hand om Amanda. Tack Christina för att du tog henne några timmar häromdagen. Och tack ett ännu större tack till Hanna och Lotta för att ni åkte ändå upp hit för o ha Amanda några dagar så Michael kan få vara med här. Känns skönt o veta att hon är i väldigt bra  händer.


Här kommer lite bilder på Kevin.

Med napp o sond innan han blev dålig...





Bilder från neo sen han blev sjuk...

sladdar o slangar nertill.. Har nålar i båda händerna o 1 i huvudet...






blöjbyte o urkoppling ur sladdar för o komma upp till mig o känna närhet.


Kevins säng med skärmövervakningen som kollar puls, blodtryck,syresmätning o något mer..



De va de jag orkade skriva nu, dags för pumpning igen sen upp o sitta hos min lilla älskling lite sen är de sovdags.