Hej!
Här ligger han på sin pappas bröst o myser.. Med alla nålar och mediciner.. =(
Att gå under en hel graviditet mellan hopp och förtvivlan. För att sedan se positivt ut o sedan sluta i stor katastrof.
Sen att få behålla ett barn som drabbas av en stor blödning och yttligare 1 gång pendla mellan hopp och förtvivlan.
Till att få begrava det ena barnet och sedan vara lycklig tillsammans med barnet som överlevde för att 4 dagar senare hitta han död.
Och för att efter det behöva begrava yttligare 1 barn.
Så när någonting går bra för mig nu blir de katasrof inom en snar tid, de har jag lärt mig!
För vad skulle kunna gå bra nu? vägen jag går på rasar alltid frmför fötterna på mig!
Vad fint du har gjort det på bloggsidan, du är mycket duktig. Skolan kommer du att klara med glans, nu har ett nytt år börjat och då kommer inte din väg att rasa framför fötterna på dig, du kommer att lyckas mycket bra med skolarbetet. Behöver du hjälp någon dag så säg till, jag kommer in och hjälper er. Manga kramar till er alla och extra många till dig // Christina
Förstår att det är svårt att tänka sig att allt kommer bli "bra" , riktigt bra kommer det inte bli för 2 personer kommer alltid att fattas, det kan ingen ändra på, men hela ditt liv kommer inte vara en väg nedåt, när man nått botten finns bara en väg kvar...upp...det kanske tar tid och det kanske är väldigt svårt , men du kommer komma upp!Men du måste tro det själv också, annars kommer det inte ske, livet har mörka och ljusa sidor, du har fått se mycket mörkt, alldeles för mycket på alldeles för kort tid, men du är ung, livet har många ljusa saker framför dig, det är jag säker på, du måste bara vara beredd att se dem också! Skickar några styrkekramar till dig **** kram kram
Du vet inte vem jag är. Jag vet inte vem du är. Jag hittade hit via Linda´s blogg (mamma till lilla Gustav). Jag har suttit och läst och gråtit och läst ännu mer. Ni är två otroligt starka människor! Jag kan inte ens försöka tänka mig in i vilken situation ni befinner i er. Att skriva och säga nåt, det är svårt. Ni kommer ändå att ha 2 änglabarn som fattas er.
Att orka resa sig efter först en stor sorg och sen en till är helt obegripligt. Men ni har klarat det. Jag har förstått att lilla tjejen gör mycket för att orka kliva upp på morgonen.
Det finns inga ord jag kan skriva som gör att ni mår bättre... Men ni verkar vara helt underbara människor som förtjänar lycka. Jag hoppas ni finner den och kan njuta av den tillsammans.
Alla motgångar gör en människa stark. Det är bara de aldra starkaste människorna som drabbas av jobbiga och tuffa händelser och skeenden i livet, för det är bara dessa människor som tar sig igenom och kommer ut på andra sidan igen. Jag vet att det inte är nån tröst för er...
Njut av varandra. Älska varandra. Försök hitta de ljusa fina stunderna i vardagen. Glöm inte bort att känna efter och njuta av livet och känna efter och få gråta.
Jag hoppas du inte tagit illa upp, eller att det jag försökt få ner har blivit fel. Det är absolut inte min mening.
Jag önskar er all lycka i livet - det är underbara människor värda!
/Pernilla
Hej,, jag hittade din blogg för ett tag sedan genom facebook på änglaforum. Jag har själv förlorat en son i magen två dagar före beräknad förlossning i september 2008. Jag brukar säga att det inte går att jämföra sorg mellan oss änglamammor, men i vissa fall som ditt och din mans så undrar om varför vissa ska utså lite mer... Jag tycker du är en oerhört starkt människa... Hoppas det kommer gå bra med skolan.... Kram Hannah...
