6 Januari

För 1 år sen vaknade jag gravid med tvillingar. Hade fortfarande lite ont efter jag sträckt till bäckenbenet på nyårsafton, men va ju inne på koll o de va ingen fara.


På eftermiddagen gick jag o lade mig o vila men somnade och vaknade till runt 17 tiden o tyckte de va lite blött där nere. Gick in på toaletten o såg att det kom blodfärgat slem.

Ropade på Michael och gick sedan upp o ringde specialist mödravården. Barnmorskan som svarade va otrevlig. Jag förklarade snabbt om min graviditet om allt som hänt o förklarade att jag hade en riskgraviditet och att jag fått blod slem flytningar.

Hon svarade: Vilken vecka är du i?
Jag: 34+6
Hon: Jaha, nej men det är normalt med blödningar vid denna tiden av graviditeten, det är ingen fara.
Jag: Alltså jag är snart i vecka 35!!!!!!!!!
Hon: Ja men runt vecka 35 är det helt normalt

(?) Helt normalt?

Väntade en stund o ringde in igen o fick prata med en trevligare bm.
Hon tyckte vi skulle komma in för en koll med en gång, eftersom jag hade en riskgraviditet.

Michael ringde Maria som kom o skulle passa Amanda, klockan var runt 19.  När Maria kom in sa det pang, Fick regelbundna värkar o vi begav oss ner till bilen för att åka.

runt 19.30 var vi inne. Fick sitta i ett väntrum till ca 20.00. Sen fick vi komma in i ett rum o göra CTG kurva.
Barnmorskan var den jag pratat med tidigare o hon kunde inte säga om det va samma hjärtljud på båda hon fått in eller inte. Runt 20.15 får vi komma in i ett förlossningsrum och en läkare kommer för att göra ultraljud.

Ultraljudsapparaten är inte i bästa skick och hon säger att hon inte ser någon hjärtaktivitet på tvilling 2, men vill flytta oss till en bättre ultraljudsapparat o titta.

ca 20.30 Ultraljud görs, man ser ingen hjärtaktivitet hos tvilling 2. Michael gråter, jag känner inget, jag har så ont så jag hinner inte känna.

Läkaren frågar om det gör ont, o jag säger att det trycker neråt.

Det blir en snabb flytt in i förlossningsrummet och vi är tillbaka där ca 20.40.

Läkaren känner hur öppen jag är. 7,5 cm.

Nu blir det fart, allt ska göras i ordning, jag ber om smärtlindring. Du får vänta vi måste förbereda hör jag dom säga.

Dom kollar hur öppen jag är igen kl 20.50 ca. 9,5 cm. Nu säger jag kan jag få lustgas eller vad fan som helst?? Får lustgasen, den hjälper inte ett dugg, jag andas när värkarna är slut för att få någon effekt. 20.59 föds tvilling 1 Kevin.

Han va så fin, jag var lycklig, nu började min panik komma, jag har 1 barn kvar, han är död. hjälp. 21.19 föds Robin, med rumpan först. Död, helt livlös, men varm och otroligt söt. Där ligger jag snart med 2 barn. ett andas 1 andas inte.

Känslorna är splittrade, väldigt splittrade..

Och idag, när det gått 1 år, är mina känslor lika splittrade. Jag vill ge upp. Men jag kan inte, jag har en tjej som behöver mig, och att orsaka henne ett sånt lidande vill jag inte..

Senare idag ska vi ha 2 minnesstundskalas för dom, jag ska dekorera orm tårtan jag gjort med blå grädde o godis.

5 röda rosor till dom var med lite silverblad ska dom få till graven, jag ska tända ängel ljusen o låta dom brinna ner.







Kommentarer
Postat av: Christina

Många kramar till er alla <3

2010-01-06 @ 09:55:14
Postat av: Lina

Du är otroligt stark dessi och jag beundrar dig verkligen ..

2010-01-06 @ 13:28:09
URL: http://linasusannafransson.blogg.se/
Postat av: vanessa

Jag önskar di gverkligen ett lyckligare år detta året.

styrkekramar till er alla

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

2010-01-06 @ 20:30:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0