för 8 månader sedan..

Var jag på läkarbesök hos Dagmar min läkare under tvillinggraviditeten.


Där inne låg båda mina små pojkar o sprattlade o mådde bra utifrån vad hon kunde se.


Men från den 3 jan till den 6 jan hände något med Robin. Han dog, någon gång under dessa dagar.

Men han somnade tryggt in i min mage, till ljudet av mitt hjärta, brevid sin bror.


Ja jag har börjat tänka att han somnade in tryggt. Ist för att tänka att han led o beskylla mig för att jag inte uppmärksammade att det var dubbla sparkar i magen under dessa dagar.


Robin var otroligt lugn i magen under hela graviditeten, han sparkade bara då o då. Dels för att han var mindre o ja inte lika stark som brossan var. Men hans sparkar var mildare o mer varsamma mot Kevins som var stenhårda o bestämda, typ: här ska du få morsan pang! Medan Robin försiktigt knödde lite lätt flör att inte skada eller störa någon.

Ja jag tror Robin hade varit väldigt lugn som bebis om han levt. kevin var inte särskilt vild heller under tiden han lede men han tog sig ton när han ville nåt. RIKTIG ton!


T.ex varje gång vi bytte blöja så gallskrek han för det blev kallt. O när blöjan var på igen så skrek han lite till för att få lite mer uppmärksamhet.


Detta är första gången jag skriver om deras olika personligheter. För jag började tänka på det för ett tag sen, att jag känner ju Robin ocå, men jag har bara lärt känna han igenom magen, och med hur han var i magen så kan man skapa sig en personlig bild av han.


Jag försöker för varje dag som går att glädjas åt allt dom gett mig. Ist för att skuldlägga mig själv o gräva mig djupare ner i jorden än jag redan är. jag FÖRSÖKER. Men det är inte alltid så lätt.


Det finns frågor som cirkulerar runt i mitt huvud som INGEN kan svara på. O de frågor är och förblir alltid obesvarade. Hade jag fått svar på mina frågor hade allt gått lite lättare..



Kommentarer
Postat av: ikka

Det är otroligt starkt av dig att försöka glädjas åt den tiden du fick med dem.

Det är svårt att bryta dem negativa tankarna när man är i djup sorg.

Jag tycker att du är stark som orkar och vågar tänka positivt ibland, även i sorgen.

Sänder ut lite styrka till er.

Mvh. Ikka

2009-09-16 @ 12:55:56
URL: http://ikkamedlitets.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0