Tårar..

Tårarna bara rinner o rinner.

De går inte längre o hålla i mot, kan inte sova. Tänker bara på mina änglar.

 Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?  Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?  Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?  Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?  Varför? Varför? Varför? Varför?

Vad har jag gjort för o förtjäna det här. Vad har alla andra föräldrar som förlorat sina barn gjort för o förtjäna de? Jag är inte den första som ställer frågan o kommer absolute inte bli den sista heller. *tyvärr*


Någonstans i sverige kommer 2 små hjärtklaffar från min älskade son Kevin att leva vidare i 2 barn iaf. 2 barn kommer kunna leva ett helt normalt liv, tack vare min son. De försöker jag o trösta mig med lite lite grann.

Kevin 2 dagar innan han somnade in..




Folk runt omkring mig slutar fråga o verkar tro att nu när begravningen är över är även de värsta över för mig. De ska ni veta att det är helt tvärtom. Det är först nu jag verkligen hinner känna efter o sörja o tänka. Innan begravningen var de mkt att planera för o göra Kevins dag till en "fin" dag.


Kommentarer
Postat av: Christina

Tänker mycket på dig, låt tårarna rinna // kram

2009-03-09 @ 08:04:08
Postat av: Emelie

Tänker på er.

2009-03-09 @ 11:41:19
URL: http://emakvist.blogg.se/
Postat av: anne

gumman, jag vet inte hur det känns allt du varit med om, men jag förstår att du mår fruktansvärt dåligt.

kram!

2009-03-09 @ 12:18:42
URL: http://annoee.blogg.se/
Postat av: Ingrid S

Jag tror att folk har väldigt svårt att prata om sorg. De vet inte hur de ska bete sig. Det är viktigt att du får ventilera dina känslor. Kan du inte få tätare samtalstider med kurator?---Det är bra att du gråter och åter gråter, så att den värsta smärtan kommer ut.



Var rädda om varandra!

2009-03-09 @ 16:22:00
Postat av: Vanessa

ville bara säga hej! och säga än en gång hur fina han var. vet att jag inte kan säga någonting som kan lindra eller ens hjälpa.. och du har helt rätt, man kan omöjligen sätta sig in i hur det känns.. och jag hoppas att jag alldrig behöver göra det. jag önskar att det fanns någonting jag kunde göra .. men det vet jag att det inte gör.. det finns inget som kan ändra på det som hänt. tyvärr. det ända jag kan erbjuda precis som alla andra är att vi finns här.. nu och senare. även de dagar och stunder när det känns som mest tungt. även om det är varje stund.

kram

2009-03-10 @ 00:25:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0