Snart dags..

Att gå ut på en promenad med Blixten. In hunnit det på ett par dagar (läs inte orkat lyfta på min feta röv och gå ut) så nu är det dags.


Men jag tänkte att jag hinner skriva lite i bloggen innan jag beger mig ut.

Mina tankar idag har gått till min bästa vän Therese!

Eller iaf mestadels av mina tankar.

Resten av mina tankar idag har varit på Robin och Kevin.

Mina små änglar.

Måste förresten berätta vad Amanda sa häromdagen.

Det flög ett flygplan uppe i himlen som lät rätt mkt o då säger gullungen:

Oj oj, stackars bissarna.. Oh nej, stackars bissarna. (bissarna är bebisarna)

Så fort hon ser ett flygplan eller helikopter säger hon detta, mammas hjärta smälter varje gång. Hon tycker synd om dom men jag försöker säga att de inte är farligt för bebisarna men hon tycker ändå synd om dom.

Haha sen kan jag ju säga vad hennes nya uttryck för fisar, rapar etc ljud är. URSÄKTA! URSÄKTA! Skriker hon tills man säger ursäkta då tar hon till sitt djävulska skratt o flinar =)

Men hon är iaf duktig som vet att man ska säga ursäkta =)

I natt (till kl 07.00) sov hon i sin egen säng. De var jätte länge sen hon gjorde.

Ja en 2 åring ska normalt sätt klara det men hon är inte som normala 2 åringar. Hon har förlorat sin lillebror som hon var jätte stolt över, o alltid skulle klappa o pussa o hålla.

O han bara försvann, de kom massa gröna gubbar instormade o tog han o sen lämnade mamma o pappa han på sjukhuset.

Jag kan ju tänka mig in i hennes tankar, en 2 åring förstår ju inte varför han lämnades där.

Iaf ända sen Kevin dog har hon inte velat sova i egen säng, hon har vaknat på nätterna o drömt madrömmar o skrikit o vart jätte jobbig. Hon har sen ca 1½ - 2 månader tillbaka börjat acceptera livet mer o mer. Eller acceptera o acceptera men börjat leva i hur det är.

Så igår tog jag steget att lägga henne i sin egna säng alldeles intill våran så de blev som hon sov i våran men hon sov ändå själv.

Där kommer den sängen stå ett tag, dels för hennes skull o för min. För skulle hon sova en bit bort skulle jag få springa upp tusen ggr per natt med panik i kroppen som säger att hon är död, andas inte, är blå. För dom tankarna (eller rycken) jag fått finns fortfarande kvar.


Men någon gång ska jag ta steget som mamma att flytta hennes säng, en liten liten bit längre bort från vår.

Men när de blir får tiden utse!

Nu ska jag snart ge mig ut, men skriver kanske mer sen. Höres!

Amanda 7 månader =)


Kommentarer
Postat av: Vanessa

Ja det Amanda går igenom kan nog ingen ricktigt veta.. men visst har även hon det jobbigt. Hon är nog även fullt medveten om vad det gör hennes mamma och pappa.. även om hon inte förstår det fullt ut.

Men det är en smart liten unge.. :-D



Vad gällande hennes sängvanor kan jag ju med lätthet "försvara" henne mot alla idioter att min dotter.. var 3 år när hon började sova i sitt eget rum.. och hon har inte gått igenom det Amanda gjort.. innan det så sov hon i sin säng brevid vår.. LÄNGE och ofta kröp hon över till mig.. Det var nog rädsla från bådas sida.. utan någon större anledning..



kram

2009-06-04 @ 23:24:08
URL: http://familjenmeuller.blogg.se/
Postat av: Annika

Det är medryckande att läsa om någon annan sorg, för även fast man inte på långa vägar kan förstå rinner tårarna ändå. Jag ville bara sända mina tankar till er och jag hoppas ni klarar att fortsätta stötta varandra så som ni gjort hittills, du och Amanda. Ni är så starka hela familjen som fortfarande står upp, ni berör mig! Sen skriver du väldigt vackert också. Så, det var bara det jag hade att komma med.

2009-06-06 @ 22:46:18
URL: http://wilanand.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0