Är väldigt lätt gjort.


Jag har valt fel väg att gå många gånger.

Många som står mig nära har valt fel väg många gånger.


Många har liksom jag tagit sig in på rätt väg igen.
Några är kvar, några var kvar för länge.


Jag vill vara liten igen. Krypa upp i pappas famn o bara få en kram o så är allt bra igen.

Den tiden kommer inte mer.

Men jag önskar den gjorde det.

Livet går vidare, men jag stannar kvar.

Jag kan inte släppa allt som hänt, de kommer mer o mer tankar var dag som går.

Jag har börjat fundera mer o mer varje dag på o få ett slut.
Men så ser jag min underbart vackra dotter, o nej jag vill inte lämna henne.

Jag vill inte heller orsaka min familj den smärta o det helvete jag går igenom.

Men jag vill slippa det själv.

Många säger att jag är stark.

Dom som tror de, ska veta att jag innerst inne är skör som den sköraste tråd som finns.

Jag kan knäckas hur lätt som helst, men jag visar det inte.
Jag har byggt upp ett skydd med en tuff attityd som jag gömmer mig bakom.

Vet ni varför?

Jo för jag har under mina tidigare år fått utstå väldigt mkt skit, därför när folk träffar mig nu för tiden får som fel intryck av mig. Men jag försöker varje gång o öppna mig mer o mer, men de är inte lätt. Särkilt inte nu..


En bild på en liten Amanda får avsluta en skum blogg..