Var dag dyker det upp nya tankar i mitt huvud. Man tänker på hur allt skulle varit, hur många sömnlösa nätter man skulle haft, hur mycket jobb det skulle varit.
 
Hur dom hade utvecklats o vad dom hade kunnat göra nu. Hur dom skulle sett ut, skulle dom varit jätte lik Michael nu som Amanda när hon var liten eller skulle dom varit lika mig.
 
Dom skulle kunna äta smakportioner, vilken sort skulle dom tycka bäst om och vilken skulle dom inte gilla alls?

Vilken klädstorlek skulle dom haft nbu, skulle dom växt ikapp sig eller skulle dom ligga lite under hela tiden?

Vad skulle dom vägt och hur långa skulle dom varit nu?


de är frågor jag aldrig får veta, aldrig!

Jag fick bara se Kevin växa i storlek 56 de va fortfarande lite stort men de gick o ha. När han kom ut hade han 1 body i storlek 44 som passade han.


Jag kommer heller aldrig få höra deras första ord, deras skrik, deras tjaffs, se Amanda bråka med sina små bröder och tvärtom. Nej ingenting.

För dom finns inte kvar här med oss.

O för många finns dom inte alls. Men i våra hjärtan bor de 2 små super fina underbara välskapta pojkar. O där har dom en stor plats som bara är för dom, för jag älskar mina döda barn precis lika mycket som Amanda.