Jag vet..
Då ska jag åka till graven, och jag ska sitta där tills hon ska hämtas. Helt själv, o pyssla tänka o gråta.
Jag gjorde så för ett tag sen. Det kändes lättare några veckor efter det tills nästa djupa grop i sorgens väg kom som jag trillade ner i..
Ja sorgens väg är gropig. Det finns fullt med hålor. Stora, små, djupa, o alla dess möjliga former. O rätt som det är missar man vägkanten o trillar ner i ett av hålen för att sedan försöka ta sig upp o fortsätta på vägen för att slutligen nå den stora vägen.
Den stora vägen skrämmer mig, det är den vägen man vandrar när man ska lära sig leva med sorgen. Jag är inte redo än, jag sörjer fortfarande. Iböand mindre, och ibland mer.
Folk i min omgivning pratar inte lika mycket om killarna längre. Eftersom det gått 5 månader och 8 dagar sen Kevin dog och 6 månader och 9 dagar sen Robin dog så tror folk att man kommit över det.
Men de har jag inte, inte på långa vägar.
Men jag är på väg o ta mig bort från den värsta vägen för att ge mig ut på den stora, men jag har fortfarande en bit kvar, o jag går sakta för jag är rädd för den stora vägen.
Läste ditt inlägg hos Melissa. Asså Gud så hemskt, kan inte fatta att sånt förekommer.
Hoppas du våga gå på den stora vägen, ta det i din egen takt, så ska det nog gå. Gör det för dina barns skull.
Ha det bra, kram :).
Tänker ofta på er alla, du kanske känner att jag tänker på dig och du vet var jag finns, sorgen är svår att vandra och det tar tid, men låt det ta tid.
Hoppas att vi ses snart, skulle vara kul att få gå ut och fika med dig och Amanda en dag, kanske nästa vecka? Hör av dig om vad som passar bäst // Många kramar Christina <3
Svar; Ja jag kan förstå det, min "x-tra" familj deras hus brann ned till grunden den 26 juli 2008, men som tur så klarade sig alla men dem kände lika dant, att skulle dom inte ha haft barnen nu eller att barnen inte hade klarat sig så skulle dom inte velat ha levt längre, 8 månader sedan så förlorade hon sin man,barnen sin pappa och jag min x-tra pappa i en olycka, skulle vi inte ha haft barnen "vårt ljus och hopp" så skulle vi inte ha klarat mer.
Jag skulle inte ha orkat en dag till om inte dom fanns, för två sånna hemska saker på en sådan kort tid orkar man annars inte.
Så jag förstår vad du menar med din Amanda.
Kramar Nettan!
