Sammanfattande av tvilling graviditet,förlossningsberättelse m.m!



Den 7 juni 2008 fick vi ett plus på stickan.  Vi trodde de skulle ta sin tid men de gick med en gång.



I vecka 7+2 fick vi veta att vi väntade tvillingar! Chockade över att det var två men ändå glada. Vi skulle få två mirakel till.



Allt med graviditeten gick bra, lite blödningar så men inget allvarligt.

Men så kom dagen då rutinultraljudet skulle göras. Vi fick gå in o göra det med en vanlig barnmorska, o hon blev helt tyst o sa att de inte stämde riktigt o att vi skulle få träffa en läkare så fort hon får en lucka. Vi blev jätte oroliga så klart o undrade vad det var men hon ville inget säga utan ville att läkaren skulle kolla. Vi förstod ju att något var fel, o vi fick sätta oss o vänta o vänta o vänta.

Sen kom läkaren (Dagmar) en underbar läkare. O vi fick efter hon mätt o kollat o grejjat reda på att tvilling 2 var betydligt mindre än tvilling 1. ca 5 veckor i storlek efter så dom misstänkte att dom fått tvilling transfusions syndrom.

Det är något endast enäggs tvillingar kan drabbas av. Dom delar då moderkaka o normalt sett flyter de på med blodcirkulationen som de ska men här har det blivit en missrubbning så den ena tvillingen får pumpa alldeles för mkt blod o den andra för lite o då blir de sådan här storleks skillnad.

Vi fick komma tillbaka dagen efter för nytt ultraljud med 2 läkare som kollade o oxå fastställde o trodde att det var TTTS som de kallas.





Jag fick en remiss upp till Huddinge i Stockholm till en läkare vid namn Sverker Ek. Han är den enda läkaren i Sverige som kan detta ordentligt. Så den 22 September satte jag mig på tåget upp till Stockholm för o få träffa läkaren för o få en riktig diagnos samt hjälp.

När jag kom fram fick jag genast ett rum för o vila mig lite för jag åkt så långt o mackor o te m.m.

Sen kom Sverker in och pratade med mig om att han skulle göra ett ultraljud om 30 min för o se om han trodde de var TTTS.

Där inne gjordes 1½ timmes ultraljud o mkt riktigt så var det TTTS.

Jag fick 3 val. Var gravid i vecka 19+6 (vecka 20, halva tiden)

Spontan abort direkt.
Forsätta graviditeten o chansa, överlevnad för båda fostren var ca 16-20% då.
Eller göra en laseroperation på moderkakan för o dela på kärl förbindelserna. Överlevnad för båda efter en sådan här operation var ca 50-60% för att en skulle överleva var de ca 75-85% chans. Och även tömma ut överflödet med fostervatten.

Jag bestämde mig för operation. Den skulle ske dagen efter.

Den 23 september 2008, runt klockan halv ett kom dom in o satte dit en kateter, 13:00 rullades jag in till operation, fick ryggmärgsbedövning. Hela benen blev slappa på några sekunder. Jag var så himla nervös så hela jag började hoppa runt på britsen så fick lite lugnande o somnade till. Vaknade precis när dom sydde igen hålet dom grejjat o bränt i.

Dom tappade mig på 2,7 liter fostervatten o lyckades dela på de största kärlförbindelserna.

Dagen efter fick jag åka hem igen.

Sen dess har jag gått på ultraljud och undersökningar 1-3 ggr per vecka.

I vecka 25 fick jag åka in pga av tryckande känsla neråt. Livmodertappen höll då på att utplånas. Den ska normalt vara 3-4 cm lång. Min var 1,2 cm lång. Blev då inlagd på specialist förlossningen men fick åka hem dagen efter på kvällen.


Läget under graviditeten var väldigt kritiskt för tvilling 2 tills han helt plötsligt växte ikapp sig 2 veckor på 1 vecka. Sen dess har allt flytit på väldigt bra. Allt såg bra ut o det var ingen som gjort en sådan operation som jag som kunnat gå så många graviditets veckor,

Den 2 Januari var vi inne o gjorde ultraljud, allt var bra med båda o dom trodde att jag snart skulle föda.

Den 6 Januari fick jag en blödning runt 16 tiden, ringde då in till förlossningen och fick höra att det var helt normalt med en blödning i denna graviditets vecka jag var i, vilket jag vet att det inte är Vecka (34+6).

Ringde igen efter en stund o ljög att jag börjat få ont för o få komma in för en kontroll. Vilket jag då skulle få göra.

Michael ringde upp Maria som kom o passade Amanda medan vi skulle åka in (klockan va nog runt 19), o när Maria kom sa de bara pang o jag fick regelbundna värkar var 4 min ca. 19.30 är vi inne på specialist förlossningen, runt 20:00 ska du göra ctg på mig men dom kan inte riktigt registrera tv 2 hjärtljud så en läkare kallas för o göra et ultrljud om hur dom ligger.

20.15 ultraljud görs, men får flytta till en annan ultrljudapparat.

20.25 ultraljud görs med annan aparat, hon ser då ingen hjärtaktivitet hos tvilling 2, springer efter en annan läkare för o se om han tror detsamma.

20.35 Får reda på att tvilling 2 är död. Börjar känna ett stort tryck neråt o säger detta till läkaren som tycker att det är dags o kolla hur öppen jag är.

20.40 öppen 7,5-8 cm.

20.50 öppen 9,5 cm

Ber då om något smärtstillande varpå dom säger att jags er opåverkad ut ( ja eller hur, jag har så ont så jag tror jag dör)

20.59 Kevin kommer ut.

20.17 Robin kommer ut.

Världens vackraste pojkar.

Allt är kaos, jag kan inte ta in alla känslor. Så glad för Kevin o så ledsen för Robin. Vi har Robin hos oss 4 timmar sen ta dom ut han.

Kevin blir inskriven på Neo pga av att han  är för tidigt född. Men jag får ha han hos mig så mkt jag vill..

Natten till den 8 Januari övertalar dom på neo mig att lämna Kevin uppe hos dom så jag kan sova ordentligt en natt. Jag gör efter många om o men detta. O tur är väl de!

Klockan 05.40 kommer 3 läkare o 2 sjukskötersker och 1 barnmorska in o tänder alla starka lampor o berättar att Kevin inte mår bra, han har fått en blödning o nu vill vi veta om du ger ditt medgivande till o ge han blod? Ehh ja så klart säger jag, o dom går iväg.

Där sitter jag nyvaken, helt väck o fattar ingenting, springer upp till Neo o får veta att han fått en blödning i mag o tarmkanalen. Läget är kritiskt han har förlorat hälften av kroppens blod!!!

Där blir han liggande till den 22 januari, då vi äntligen får komma hem.

3 februari begravde vi Robin, 7 februari hittar jag Kevin död i vår säng.


Så mycket vi gått igenom, så mycket jag kämpat, som jag gråtit, oroat mig, och kämpat för mina killars liv.

Men inte hjälpte det. Jag är oerhört tacksam för den lilla o alldeles för korta tid jag fick med Kevin, och jag ångrar något så fruktansvärt att jag inte kollade på Robin mer än efter förlossningen. Jag skulle velat se, känna o röra mer. Men jag var så orolig för Kevin i den stunden o när han började bli bättre var Robin skickad på obduktion.


Man ångrar inte det man gjort, man ångar det man inte gjorde.


Och inte nog med allt de vi redan stått ut med, nu krånglar det igen. Kevin o Robins urna är borta. Dom ska leta efter den. Där i antar jag deras aska ligger, är den borta är allt borta. *suck*

Ge oss lite tur iaf o gör så dom hittar urnan...

Nej ska ta o göra något nu, sätta på kaffe o bara va! Hej då

Skrivit för att jag själv ska komma ihåg allt!

Kommentarer
Postat av: Maria

nej är det sant! hoppas verkligen dem hittar den snart!!

2009-04-15 @ 19:14:51
URL: http://byggmaria.blogg.se/
Postat av: Annika

Hej, jag fick adressen till den här sidan av min dotter tidigare idag (lindatmw på familjeliv, skimra här på blogg). Jag har läst och gråtit med er, önskar så att det fanns något jag kunde göra eller säga som kunde göra livet lättare för er... Jag tänder ett ljus för dina killar, för hela din familj, ikväll. Kram

2009-04-15 @ 20:42:17
URL: http://linjensan.blogg.se/
Postat av: Vanessa

fy fan!!!!!!!

det kan inte vara sant.





kan det finnas en möjlighet att dom redan satr ner dom???



tänker på att de satte upp stenen utan att tala om att de skulle ske.. ( ganska stor miss enligt min mening) kan de vara så att de har gjort ett ännu större misstag??????



den kan ju inte bara försvinna?? var tror dom själva har inträffat?

stackars jävel som behövde tala om vad som hänt.. skulle inte vilja vara den personen nu. ännu mindre den som har ansvaret för urnan. gggggggg

jag skulle kunna slita dom i stycken här och nu. Kan det inte räcka med alla problem och sorg.

ge er styrka

önskar jag kunde ge dig all min kraft men även jag kan inte låta bli att gråta när jag läser de du skriver i dag.



bamse kramar.

2009-04-15 @ 20:53:15
Postat av: Vanessa

måste fråga en sak till

satt och kållade din blogg på kortet från i förrgår eller vad det nu blir.. (sorry lite trött i dag..) ser ut som de har grävt på ena sidan av graven..

så till peter att titta på kortet och han svarade att han sett det i går och att de sått gräs där på villket fått han att tro att de redan var gjort. varpå han frågade mig om jag visste.. ochjag sa att ja inte trodde det medtanke på att vi träffats dagen innan och att ni inte fått svar från prästen ännu..

2009-04-15 @ 21:20:09
Postat av: Anna

Näe fy, så får det bara inte gå till. Jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka och det fort, fasen har ni inte fått genom lida tillräckligt redan nu får det ta stopp på all missär. Jag hoppas och ber för att ni ska slippa dåligheter framöver bara positivt till dig och din familj från och med nu!



Många kramar och all styrka jag kan uppbåda sånder jag dig och din familj!!!

2009-04-15 @ 21:30:47
URL: http://bhugulliver.blogspot.com
Postat av: Christina

Vilken j...a mardröm, kan det finnas en möjlighet att dom redan är gravsatta? Då jag var till graven med påskblomman så lite snett till vänster var det ett nygrävt hål, lagom stort för en urna, blev lite förvånad då jag inte hört något om gravsättningen, men tänkte att det talar ni om själva, kolla upp riktigt noga chansen att dom redan är gravsatta är väldigt stor och då har det skett ett mycket stort fel. Lycka till i era efterforskningar // Kram Christina <3



2009-04-15 @ 21:30:51
Postat av: Anonym

Vilken j...a mardröm, kan det finnas en möjlighet att dom redan är gravsatta? Då jag var till graven med påskblomman så lite snett till vänster var det ett nygrävt hål, lagom stort för en urna, blev lite förvånad då jag inte hört något om gravsättningen, men tänkte att det talar ni om själva, kolla upp riktigt noga chansen att dom redan är gravsatta är väldigt stor och då har det skett ett mycket stort fel. Lycka till i era efterforskningar // Kram Christina <3



2009-04-15 @ 21:37:32
Postat av: Anette

märker nu att jag inte tittat in här på länge.. tårarna bara rinner efter att ha läst det här inlägget. vet inte ens vad jag ska skriva. önskar jag kunde göra nåt..

2009-04-16 @ 12:48:36
URL: http://nettangrillspettan.blogg.se/
Postat av: jessica,dessies kusin

Du är en helt underbar mamma det ska du veta...tänker på er <3<3<3<3<3

2009-04-18 @ 09:39:32
Postat av: anne

vad kan man skriva eller säga?

det finns inga ord, känner bara sorg.

beklagar verkligen allt som har hänt.

jag tänker på dig ibland, och jag undrar hur du kan ha sån otur.

du som är så snäll och underbar människa.

mvh anne

2009-04-23 @ 01:49:55
URL: http://annoee.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0