.....
Lilla Robin. Din mamma och pappa längtade
så efter dig.
Vi ville så gärna få hälsa dig välkommen
till världen. Få möta din blick och lära känna dig.
Hålla dig i famnen
Ge dig kärlek och trygghet och allt annat du behöver.
Varför du inte kunde stanna här ,
det kommer vi kanske aldrig att få veta
och aldrig kommer vi att kunna förstå...
Robin kommer alltid att vara ert barn,
en del av er familj med storasyster Amanda
och tvillingbror Kevin,
Kommer alltid att sakna honom,
men för livets och för kärlekens skull
får man försöka se framåt, (trots allt),
försöka vara rädda om det sköra och ömtåliga i livet,
försöka se med tacksamhet på det ni har.
Även om det gör ont just nu.
Som året går mot liv och ljus och blomning,
så får ni vända er mot ljuset
och låta solen glittra i era tårar
när ni fortsätter vidare,
steg för steg,
minut för minut,
dag för dag...
Jag glädjes åt att ha Amanda och Kevin hos mig, men jag saknade ändå dig. De skulle vara två. Men det blev bara 1 och 4 dagar efter din begravning blev det ingen av er kvar.
Talet och en dikt för Kevin på hans begravning den 26 Februari
Kevin
Vi kommer börja vår gudstjänst idag med att ha en mycket kort namngivning först för Kevin och tända ett ljus för honom.
(kanske mamma eller pappa vill tända ljuset)
Gud, du som alltid är med oss på livets väg både för
stora och små, vi tänder nu ett ljus för
Kevin Henning Jerker.
De fina namnen har din pappa och mamma valt ut åt dig.
Gud skriv nu upp de namnen i din bok, där andra små änglabarn finns och vyssja(gunga) honom i din famn.
Dikt
Gråt ej mera, min pappa och min mamma,
livet hos er blir kanske aldrig detsamma.
Men låt mitt minne bli kärlekens ljus!
Låt det alltid lysa i ert hus!
Tiden är kort, det har jag visat,
lev i värme och ljus, låt inget blir nedisat!
Det är min gåva till er.
Låt aldrig mörker och smärta få övertag!
Gläds istället för varje dag!
Och jag försöker varje dag att glädjas åt tiden vi fick med dej Kevin, men minnen av dig får mig att gråta. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket..
Kramar!!
Hej! Vilken fin sida, jag hamnade här av en slump. Kanske någon mening....
Förlorade själv ett barn (V35+4) i mars -07 kan förstå din/er sorg lite.
Folk säger att man är stark, men vad har man för val. Brukar tänka att det är tur att jag hade Albin (vår son) för annars vet jag inte hur jag skulle ha orkat.
Nu för 7månader sedan har vi fått ett till litet mirakel att leva för.
Sorgen försvinner ALDRIG, men man kan lära sig att leva med den.
Önskar er all styrka!
kram
kram <3
